minda

Borta bra, hemma bäst!
I söndags eftermiddag kollade mamma och jag till stora hästarna. Själva hade vi inte varit på fyra veckor (!!) och hälsat på dem så jag var så exalterad att få träffa dom! Vi går in på betet och cirka 100m in på betet längs högra sidan var Ulla och Freja och då undradade vi var Boisen och Julla var, men eftersom jag ropade på dem så kom de. Julla kom från ett håll nerifrån sjön och gnäggade i trav ovh likaså den äldsta, Boisen, kom från en bit längre i trav och gnäggandes. Boisen är gammal som sagt, men om man inte visste hur gammal han var(är) så skulle man inte trott att han är runt 25 år! Traven såg så fin ut. Såklart en lycka att se dom. 

Djuren är verkligen en del av mitt hjärta, jag älskar alla mina djur så mycket och att de tas ifrån mig skulle inte funka, då tas en del av mitt hjärta bort och jag kommer ha ont. Det har hänt.. Har man ett sår har man oftast ont och har man ett öppet sår och får salt i det gör det ännu mer ont, som man säger. That's right! Har en del sår.. Jag har lätt att älska djuren, alla djur och flera av mina har dött. 

However! Hästarna var pigga och glada och tyckte det var lite tråkigt på det stora  betet nu när nötdjuren farit hem och maten börjar ta slut. Med Boisen först gick de iväg mot öppningen.. De ville hem, det såg man tydligt. Snabbt efter vi klappat om dem tillräckligt(enligt dem) ledde Boisen dem dit med en liten paus på vägen, sen fick de brott när vi gick om dem. När vi gick ut från betet stod de med stora ögon och spetsade öron och tittade på oss. De ville verkligen hem! Så därför kände vi att låta dem stå en vecka till på betet skulle vara för långt så kanske de får bli en kväll i veckan nu. Det börjar ju bli kallt och de tycker väl det räcker nu för lagom är bäst liksom; borta bra, men hemma bäst ! 



Freja ser dock lite skeptisk ut, kanske tycker hon det är jobbigt att gå hem och som jag brukar göra- rida henne hem, men i år tänkter jag nog leda henne mestadels i alla fall!