Ridning

Allmänt  /  0  Kommentarer
God kväll!
Eller ja, snart är det kväll i alla fall, haha ;) 
 
Jag är just precis inkommen ifrån att ha varit i stallet. Gick ut vid 16 tiden, tog hästarna till boxarna ryktade dom och så ville jag sitta upp på Mitschi en sväng. Tog en kort uteritt i skritt, men kände på några travsteg. Som vanligt med Mitschi är han alltid jättespänd i början av passet, men det släpper efter en stund, som tur är. Han var väldigt lydig och gjorde halt utan att jag ens behövde dra speciellt mycket i tyglarna. Räckte nästan med att sitta ner i sadeln och säga "prrooo". Vi klättrade lite i backen till mormor och morfars strand som är brant och gjorde lite volter vid "korsningarna" på vår grusväg. Tyckte han gjorde allt fint, men såklart kan det förbättras en hel del. Det var såå länge sen jag red honom, eller nån av dom, men Jocke red jag i alla fall häromveckan en sväng. För att vara första gången på månader OCH i mörkret var Mitschi jätteduktig. Jag ser framemot att kunna rida på en större yta och kunna rida ner till skogen en sväng. Jag ville inte riskera att rida ner till skogen i mörkret då det kan komma ett djur och skrämma honom. Jag tänker att det är mycket uteritter som kommer stå på schemat nu under igångsättningen. OM jag tänker börja sätta igång dom ifrån och med nu är inte säkert. Jag skulle helst kunna fara bort till ridhus och rida innan jag sätter igång dom, MEN vi får se!
 
Jag har varit rätt så nedstämd de senaste dagarna. Jag tror katten har en stor betydelse varför jag har känt som jag gjort, men även att det är en sån period nu. Jag har ju haft lite problem med deppighet i mitt liv, så en så stor förvåning är det ju inte.
 
Igår och idag har jag dock tagit tag i hästeriet igen och det är så skönt att jag äntligen gjort det. Jag har dessutom känt mig gladare de här två dagarna. 
 
Under de här halvåret sedan skolan har börjat har jag inte gjort något... Hästarna har stått och jag har inte ens orkat rykta dom varje dag. Jag har känt mig som en så dålig häst"ägare" och ju mer jag har tänkt på det, ju mer har jag fått ångest om det. Tanken om att "de kanske skulle haft det bättre någon annan stans" har funnits. Den tanken gör dock rätt ont. Jag vill så jäkla gärna älska att rykta och rida, men orken finns inte. Det är just det- viljan finns, men inte orken. Det är liksom frustrerande att "gå och vänta" på att man ska orka. Jag har planer att tävla, och såklart vill jag göra det med de hästar jag har nu. Jag vet att vi kan ta oss vidare. Jocke har potential till att hoppa och idag när jag red Mitschi kände jag att han är fan duktig han med. Gjorde fin framdelsvändning och lyssnade så fint. Alla hästar har ju något ;) Jag har känt mig betydligt galdare av att ha varit ute med dom och det känns så skönt att ha tagit hand om dom. 
 
Jocke fick bara bli borstad idag. Hann bli mörkt innan jag red Mitschi och kan säga att det är roligare att rida på ljusa dagen. Får bli imorgon en promenad eller en kort ridtur med honom!
Ursäkta suddiga, tråkiga bilder, men jag vill ju ha nån relaterad bild ;) Bjuder på en omockad, smutsig box också, haha! 
Fina Mitschi<3
 
Nu blev jag lite omotiverad till bloggandet, så ska se en film och dricka te och äta lite godis :) 
Jag ska försöka bättra mig med uppdateringen och göra lite inlägg / videos som är på kommande nästa vecka. Sorry för fördröjning!
 
 

27.12-17

Allmänt  /  0  Kommentarer
(null)

Älskad en kort stund i livet
Älskad för alltid i minnet

Vila i frid fina Fluffy♥️ 


Vila i frid, Fluffy

Allmänt  /  0  Kommentarer
Hej!
Klockan har hunnit slå 09.58 och jag sitter i soffan inlindad i en filt. 

Jag har varit så trött både igår och är idag med, men vi får se hur det blir senare. Jag också mår dåligt över att katten vi tog hem inte överlevde. 
Det tynger så i kroppen och jag vill helst inte prata om det. Det gör ont. Det hade varit så kul att få se den katten växa upp, som alla de andra vi tagit efter att ha varit utekattor och inte riktigt klarat det. Leija tog vi för att hon också var en utekatt som hade blivit sjuk. Laban också. Fransa är också en utekatt, men han mådde egentligen ganska bra. Sedan hade vi också två till kattor, Vitnos och Sotis/ Junior, men dom köpte vi av vår farbror.
Alla har ju försvunnit och de har några av de till kattor som bott i byn gjort. Vi vet inte vart dom har tagit vägen, men
har under dessa år såklart funderat. Tror jag sagt skrivit om det förut, men man vet ju inte vad för galningar det finns. Jag är inte direkt godtrogen av mig.. sen finns ju de värsta rovdjuren också som mycket väl kan ha tagit dom. Sorgligt nog! Jag saknar att ha katt ändå, och såg det här "tillfället" som en chans. Egentligen vill vi ju inte skaffa fler kattor i och med att dom försvinner, men vi kunde inte lämna den lilla katten där döendes. Jag är ganska säker på att den skulle dött ganska snart där om vi inte tagit den. Sedan kan man fråga sig, vad är bättre? Dö snabbt eller dö långsamt, men jag är ingen såndär som tror att djuren far upp till himlen. Jag vill kämpa för djurens liv, inte ta bort dom så fort dom visar minsta lilla bevis på att den är sjuk. Det är så svårt att veta hur den mådde. Jag hoppas den dog snällt. Att den inte led innan. Något positivt är ju att den dog i värmen. 
Men det är jättesorgligt och jobbigt. Igårmorse vaknade jag till att min bror och mamma pratade om att den har dött. Det var nog en jobbigaste morgon jag varit med om, hittills. Idag ska vi försöka begrava den. Fluffy hette den, som min kusin hade döpt den till. 
Hoppeligen har den det bättre där den nu är! 
Lilla Fluffy❤️ Vila i frid!
(Anledningen varför jag säger den är för att vi inte vet om det var en tjej eller kille, och ja, egentligen borde man kanske säga hen då;))
När det händer sånt här funderar man över om man hade kunnat göra något annorlunda. Men nu är det såhär, och det är inte såhär jag önskade det var. Fy fan vad jag vill att den ska leva. Jag vill uppleva samma som med de andra kattorna vi tagit hem sjuka- hur dom snabbt blir friska och mår hur bra som helst. 
Vila i frid, Fluffy ❤️

Nu går vi vidare. 
Tisdag idag. Dagarna går så fort och jag har inte fått något mycket gjort alls. Jag är så trött och jag är såå trött på att vara trött. Jag sov igår efter stallet hos mormor och morfar i ca 4 h. Jag orkade inte göra någonting. Jag vill så mycket, men orkar ingenting. Det är så sjukt jobbigt. Det gör mig så stressad.

Idag är det enda jag ska göra att fixa stallet hos mormor och morfar och så ska vi begrava Fluffy. 

Jag skulle vilja orka mera, men jag tror inte det. Skulle helst vilja sova... 

(null)
Kl 23.00 på Julafton for vi till kyrkan. 

Ska berätta mera om julen i ett annat inlägg, eventuellt.