Snack om hästarna som ridtravare & planer i ridningen

Jag ser så fram emot att börja rida igen. Sätta igång hästarna och träna vidare. Börja på ruta ett, möjligtvis att vi kan gå något snabbare fram eftersom hästarna ridits förut och kan det med ridning lite mera än att dom skulle komma direkt ifrån travet ;)  Vi ska ta det lugnt i början. Successivt jobba framåt med gångarterna och allt därefter. 
 
Det känns så spännande att få börja "om" och ta tag i det här med ett större mål i sikte.
Ni vet när man vill något så mycket? Och att det känns som att det vore helt omöjligt att göra det. Lite så känns det just nu. Jag vill det, men det är ganska många bitar som måste falla på plats innan jag kan börja rida på riktigt. Faktum är att jag nu vill göra det här på riktigt. Jag vill verkligen "satsa" på det här. När jag menar satsa, menar jag inte försöka komma upp i Grand Prix nivå, utan att se hur långt vi kommer tillsammans. Nog för att jag inte ser mina hästar som ett hinder för att komma högt, utan det är mera åldern än rasen som spelar in.
 
 
Det här med hästar känns som min grej, det jag är menad för. Särskilt när jag får sämre resultat i skolan och känner mig missnöjd, känns hästarna som den enda räddningen i mitt liv. Det är dom, om något, som jag brinner för. Det har jag gjort sen var 11 år och hittade mitt stora intresse som följt med mig in i tonåren. Hästarna finns alltid där som ett stabilt stöd. Det är dom som funnits med mig i de svåra perioderna i mitt liv. 
 
De här två åren jag har haft hästarna har jag inte levt upp till mina planer. Jag är så otroligt besviken på mig själv när jag inser att mina hästar har åldrats två år och inte kommit fram i utvecklingen, LIKSOM jag. Jag har inte heller utvecklats, fått erfarenhet i ridningen. Det som är så viktigt, att verkligen sitta där i sadeln och rida, DET HAR JAG INTE ENS GJORT. Jag har haft två egna hästar i två år och det enda jag har gjort är slösa bort tiden med dom. Helst av allt hade jag spolat tillbaka tiden, eller att jag NU först skaffade dom och att de inte var så här "gamla".
 
Jag ser potential i Jocke. Jag är inte ett proffs, långt ifrån, men jag tycker han är så himla duktig på att hoppa. Känslan i hoppningen, den är verkligen underbar. Inte för att jag har så mycket att jämföra med, men jag har t.ex. kollat på några videos Youtube där man följer ett gäng som ska debutera en klass i hoppning. Halvblod 8som oftast köps för at kunna ha amibtioner till hoppning & dressyr) är välidgt slarviga. De lyfter knappt benen över hindrena. Jocke har förvisso endast hoppat 80cm, väldigt lågt i hoppningens värld. På ett 80cm hinder hoppar han inte superbra, men på ett lågt ser man tekniken bättre. Jag tror han skulle hoppa bättre om vi tränade mera. Det är ju en självklarhet att allt har med styrka att göra.
 
Hoppningen är det enda som har räddat oss när vi inte kommit överrens.Andra ser ridning som en väldigt komplicerad grej ibland, och skulle aldrig hoppa så som jag gör iutan en stark häst. Jag anser att man kan få ha lite kul utan gränser, men förstår ändå varför hästarna först ska tränas i dressyr innan man börjar hoppa. Vi har dock inte direkt hoppar så komplicerat ännu. Men det är därför jag nu vill börja om litegrann.
Hans gångarter är inte alls bra, och det är det vi behöver lägga mycket fokus på nu.
 
 
Jag kan ha så fel.
Det behöver inte alls vara säkert att Jocke skulle bli en bra hopphäst, men just nu ser det ut så vad jag tycker. Med hopphäst menar jag inte en hopphäst som hoppar högt, utan lägre klasser. Det jag ser är tekniken. Han sänker huvudet, hoppar med ryggen. Han drar inte benen under kroppen, utan länger ut dom bakåt. Han tänker själv, hoppar trots att jag gör missar. Jag anser mig själv som så otroligt dålig på avstånd ännu, vilket jag behöver träna på senare. Han hoppar trots ett "halvt" galoppsrpång innan hindret. Det blir såklart kinkigare ju högre man hoppar. Jag vill inte låta som värsta skrytiga människan. Jag ogillar själv sådana så mycket. Alla vill väl se något gott i sina hästar? Och varför jag egentligen skriver såhär är väl att jag anser att vissa har en förvrängd bild av avdankade travhästar som skulle farit till slakt. "Det är hästar som inte kan något" "De duger inte till något" osv...
Jag är trött på normer. Både i hästlivet och i "det vanliga" livet. Normer är skit och jag kan med handen på hjärtat berätta att jag knappt följer någon. 
 
 
En sak som jag ser som ganska positiv är att Jocke & Mitschi är olika, både i träningen, men också till sättet. Mitschi är lite lat av sig, och blir sur om han inte förstår vad han ska göra. Han föredrar nog att mestadels chilla eller gå ut på en tur i skogen. Jocke vill göra något, han är lite mera "ambitiös". Han vill hitta på saker, han vill inte bara gå ut ur boxen, stå och äta hö och chilla hela tiden. Som att han dragit ner tråden hur många gånger som helst i hagen, rymt och häromdagen när det snöade ute hade han dragit ner alla täcken vi hade på tork i stallet("stallet" är alltid "öppet"). Vad säger det om en häst? Jag tycker det säger att han vill hitta på något, han har tråkigt och han är smart. I det här fallet tror vi han drog ner dom för att han ville ha täcke på sig en kylig, blöt dag som den var.
Skulle jag ha sagt det här direkt när jag började med hästar skulle jag ha skrattat åt mig själv Det är inte förrän man har lärt känna olika typer av hästar som allt framhävs. Lillis var lite likadan, men eftersom jag började lära känna de hästarna så sent, missade jag nog hans fanstygg. Enligt vad mamma har berättat var han också en expert på att rymma och eftersom han hade så stor man kände han aldrig strömmen i tråden. När jag tränade med honom var han lite samma typ som Jocke, sådär "ambitiös".
 
Klart att alla hästar är olika, och hur bra är inte det? Vem vill att alla hästar i hela världen är precis lika. Att alla hästar har bra gångarter, hoppar fantastiskt och är ambitiösa..? Likadana hästar blir tråkigt, såklart. Som att om alla människor gillade färgen lila. Ibland kan man ju dock faktiskt tänka, varför saknar vissa empati och sympati, men vissa saker kan man ju inte tycka likadant om.
 
Mitschi är en häst som jag tror, bara vi tränar på kommer bli duktig. Jag har, som jag sagt tidigare, inte direkt sett något "speciellt", men å andra sidan så har jag ju inte haft så många hästar att kunna jämföra med. Han är en sån mysig häst, och jag älskar honom precis lika mycket som Jocke. Oftast är det han jag pussar på kvällarna då Jocke är en sån surpuppa då han äter.
Tränar vi på & utvecklas ser jag honom som en fin hobbyhäst. Kanske döljer det sig något "speciellt" längre fram? Man ska aldrig döma någon utifrån en sak man har sett.
 
Jag kan tänka mig att många funderar över varför man vill hitta något bra i gamla travhästar. Varför jag håller på så mycket om " att Jocke är duktig hit och dit".  Jag har ALLTID trott på alla möjliga hästar. Jag har aldrig tänkt "jag kommer aldrig komma dit jag vill med travhästar". Jag tror på en talang från början. Den kan gömma sig i vilken ras som helst, inte bara halvblod eller frieser. Det är egentligen som att säga "en kort människa kan aldrig spela basket". Jag ser många halvblod som jag inte tycker är särskilt särskilt bra fast dem ridits länge. Nog för att man inte måste vara jättebra, men förstår ni? Man kan inte döma talangen på rasen. Det har inte med en ras att göra. 
Och som jag skrev högre upp så är det vissa som har en förvrängd syn på travhästar. Jag vill bara bevisa dom att de har så fel. Klart att en travhäst är avlad för traven, men jag tycker det är fel att säga "att med en travhäst kommer du ingen vart". Klart man kan! Finns många som rider 120cm på sina ridtravare och kanske till och med hoppar bättre. Om jag inte minns helt fel fick en ridtravare en andra placering i en dressyrklass här på Åland förra året emot massa "vanliga" raser. Nog för att det inte var supermånga till start, men några var det. Själv tycker jag hästen hade fina gångarter och såg mest lydig och fin ut. 
 En video som jag klippte ihop i helgen för att visa lite små filmklipp ifrån några ridpass med dom. Jag ser fram emot att göra det här så mycket bättre, men vi har lite innan vi kommer dit jag vill. 
 
Mina PLANER med hästarna
 
Jocke ska tränas för att kunna hoppa lättare klasser i framtiden. Någon stor, lång framtid finns ju inte, men inom de närmsta åren. Det vi behöver träna på är gångarterna. Hans galopp är inte bra, men han tycker bäst om den, medan traven sämst och man ska hitta en fin "ridtrav" då den inte alls är bra taktmässigt. Jag ser framemot att förbättra allt. Utvecklas, är nog det ordet som passar bäst och som jag ser framemot. 
Det ska bli kul att se vart vi kommer!
 
Mitschi ska också tränas med fokus på att bli bättre. Jag vill se hur långt vi kan nå. Träna på, kanske ta det snäppet lugnare eftersom Mitschi är en väldigt känslig häst som behöver tid. Det får vi dock allt se när vi börjar träna! Mycket fokus på dressyr här. Planerar inte direkt att tävla med honom, utan mera rida på och se. Gärna kunna rida lättare dressyrprogram och om han känns okej inför att tävla- visst! Mitschi stressar lätt upp sig, och jag tror att båda två egentligen skulle bli pigga av att fara till travbanan eftersom dom där skulle tro att det är trav som gäller. Jocke känns nog kanske mer okej inför tävling, men det får vi allt se. 
Mitschi kan ännu inte galoppera, så där sitter egentligen vårt stora projekt. 
 
Jag hoppas snart kunna ta mig bort och träna, både själv och inför en tränare. Så passligt med två stora hästgårdar byggda för att satsa här på Åland. Inte heller superlångt ifrån oss. 
 
 
 
 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback