Vila i frid, Fluffy

Hej!
Klockan har hunnit slå 09.58 och jag sitter i soffan inlindad i en filt. 

Jag har varit så trött både igår och är idag med, men vi får se hur det blir senare. Jag också mår dåligt över att katten vi tog hem inte överlevde. 
Det tynger så i kroppen och jag vill helst inte prata om det. Det gör ont. Det hade varit så kul att få se den katten växa upp, som alla de andra vi tagit efter att ha varit utekattor och inte riktigt klarat det. Leija tog vi för att hon också var en utekatt som hade blivit sjuk. Laban också. Fransa är också en utekatt, men han mådde egentligen ganska bra. Sedan hade vi också två till kattor, Vitnos och Sotis/ Junior, men dom köpte vi av vår farbror.
Alla har ju försvunnit och de har några av de till kattor som bott i byn gjort. Vi vet inte vart dom har tagit vägen, men
har under dessa år såklart funderat. Tror jag sagt skrivit om det förut, men man vet ju inte vad för galningar det finns. Jag är inte direkt godtrogen av mig.. sen finns ju de värsta rovdjuren också som mycket väl kan ha tagit dom. Sorgligt nog! Jag saknar att ha katt ändå, och såg det här "tillfället" som en chans. Egentligen vill vi ju inte skaffa fler kattor i och med att dom försvinner, men vi kunde inte lämna den lilla katten där döendes. Jag är ganska säker på att den skulle dött ganska snart där om vi inte tagit den. Sedan kan man fråga sig, vad är bättre? Dö snabbt eller dö långsamt, men jag är ingen såndär som tror att djuren far upp till himlen. Jag vill kämpa för djurens liv, inte ta bort dom så fort dom visar minsta lilla bevis på att den är sjuk. Det är så svårt att veta hur den mådde. Jag hoppas den dog snällt. Att den inte led innan. Något positivt är ju att den dog i värmen. 
Men det är jättesorgligt och jobbigt. Igårmorse vaknade jag till att min bror och mamma pratade om att den har dött. Det var nog en jobbigaste morgon jag varit med om, hittills. Idag ska vi försöka begrava den. Fluffy hette den, som min kusin hade döpt den till. 
Hoppeligen har den det bättre där den nu är! 
Lilla Fluffy❤️ Vila i frid!
(Anledningen varför jag säger den är för att vi inte vet om det var en tjej eller kille, och ja, egentligen borde man kanske säga hen då;))
När det händer sånt här funderar man över om man hade kunnat göra något annorlunda. Men nu är det såhär, och det är inte såhär jag önskade det var. Fy fan vad jag vill att den ska leva. Jag vill uppleva samma som med de andra kattorna vi tagit hem sjuka- hur dom snabbt blir friska och mår hur bra som helst. 
Vila i frid, Fluffy ❤️

Nu går vi vidare. 
Tisdag idag. Dagarna går så fort och jag har inte fått något mycket gjort alls. Jag är så trött och jag är såå trött på att vara trött. Jag sov igår efter stallet hos mormor och morfar i ca 4 h. Jag orkade inte göra någonting. Jag vill så mycket, men orkar ingenting. Det är så sjukt jobbigt. Det gör mig så stressad.

Idag är det enda jag ska göra att fixa stallet hos mormor och morfar och så ska vi begrava Fluffy. 

Jag skulle vilja orka mera, men jag tror inte det. Skulle helst vilja sova... 

(null)
Kl 23.00 på Julafton for vi till kyrkan. 

Ska berätta mera om julen i ett annat inlägg, eventuellt. 


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback