minda

Tillbaka!!
Heeej!!
Jag tänkte skriva av mig lite efter flera månaders paus! Så kul att kika in här igen och också se att min blogg faktiskt inte är heelt död i besöksstatistiken- kul!
Jag hoppas er sommar varit rolig! Själv har jag faktiskt inte mått jättebra och haft ångest under vissa perioder. Men, det är bättre nu och nu är rutinerna tillbaka igen då skolan började i tisdags, vilket är skönt samtidigt som det är lite jobbigt när jag gått och lagt mig sent och sovit länge... 
 
Jag tänkte uppdatera vad jag sa i det senaste riktiga blogginlägget. Där skrev jag om körkort, hästar, skolan och blodprov. 
Jag började ta körkort då i maj och har kört lektioner sen dess tills i augusti. Jag körde upp 13 augusti och klarade inte det vilket jag faktiskt tog jättehårt. Jag började gråta, och fick gå in på toaletten på bilbesiktningen. Och visst, det känns pinsamt- både då och i efterhand, men det är ju en rätt normal sak. Läste ett bra citat idag "be aldrig om ursäkt för att du är känslig. Se det som ett tecken på att du har ett stort hjärta och inte rädd för att visa det. Att visa känslor är tecken på styrka". 
 
Jag måste få klaga lite dock! Ni vet när det är så mycket som påverkar en, man kanske inte har det så lätt eller roligt med t.ex. det sociala och så kommer återigen en sak som "trycker ner en" och den där droppen faller och bägaren rinner över- SÅ kändes det. Sen är det ju så, att jobbar man med människor är det ett krav att vara trevlig. Och en ärlig sak nu som fick mig att tänka efter lite extra. Jag har lite den åsikten "kvinnor är trevligare än män", men, det är inte sant och det vet jag nu. Vissa är ju av åsikten att köns- grejen ska tystas ner, personligen är jag inte riktigt sån. Man får känna sig och vara vad man vill, oavsett om man är biologisk eller inte, men det finns två biologiska kön. I det här fallet tänkte jag så som jag gjorde och har gjort, vilket fick mig att tänka efter nu(= positivt). Jag kände att den personen jag först hade som "bedömmare" var rätt så oprofesionell och otrevlig i sitt bemötande. Inte direkt konstruktiv kritik, utan bara nedtryckande skit och dessutom en jäkla massa kladd på papper- vilket resulterade i att jag kände mig ännu sämre än vad jag redan var. Där och då tänkte jag att den här personen borde först och främst gå en kurs hur man bemöter människor och för det andra kanske söka ett nytt jobb, antingen som konstnär eller något annat där hen får utlopp för hennes känslor och ritningar. 
Den andra personen, vilken härlig människa! Riktigt trevlig och PROFESSIONELL. Dessutom BRA kritik som man kan arbeta utifrån. Bemötande är jätteviktigt i service- yrken, dessutom blir det en trevligare och lättsammare stämning när dom är trevligare, vilket dessutom gjorde mig mindre nervös till den andra uppkörningen. Men! Jag dömer inte den oprofesionella personen allt för mycket, hen KAN definitivt förändras och jag hoppas hen förstår det också. 
Även om min åsikt var rätt trångsynt före- nu vet jag- män kan definitivt vara trevligare än kvinnor. Det har inte med könet att göra. Det har med personligheten att göra!
 
Så i fredags fick jag körkort!! 
 

Hästarna går ute på bete än. Jag har inte haft motivationen att ens hoppa upp i sadeln en gång i sommar, men jag tänker inte ursäkta mig- det blev bara så nu. Jag hinner tävla någongång i livet, men det är ju bara det att jag skulle vilja göra det med just Jocke och Mitschi. En dröm jag har, men vi får se hur det blir helt enkelt. Jag lär inte hinna i år, men kanske nästa. 
 
Jag tog även blodprov i början av sommaren och det konstaterades att jag varken hade diabetes eller sköldkörtel- problem. Så tröttheten och depressionerna handlade inte om det. Kanske har det med att jag är så osäker på mig själv och mitt liv. Jag har inte bestämt mig för att gå kvar på SOS, inte alls faktiskt. Jag har lovat mig själv att gå där nu, se och känna efter före jag tar ett beslut. En sak är ganska säker, jag är nog inte lämpad för att jobba med barn, eller åtminstone är det inte min dröm, och eftersom SOS är just en utbildning med inriktning på barn känns det ännu mer osäkert. SOS är ju brett, men jag vet inte, sen handlar det också om det sociala. 
Jag hade helst börjat arbeta och kanske börja studera på distans. Jag får se hur det blir. Kan ju säga direkt att jag hade slutat, åtminstone tagit upphåll, om jag hittat ett bra arbete. 

Jag fyllde ju 18 den 11 augusti. Jag firades som vanligt i princip med kalas på kvällen där släktingar kom och gratulerade både mamma och mig då mamma fyller den 12. Jag är så tacksam för dom som kom och för presenterna! Jag hade en jättefin kväll! 
 
Men nu till lite ärliga åsikter. Det här med "vi glömde", eller något i stil med det som under åren framkommit lite nu och då. Här är min åsikt: Det kan hända att man glömmer, okej, men då kommer man ju på det kanske en eller två veckor senare och inser "felet" man gjort och säger det. Men oftast är kommentaren "vi glömde" skitprat. Det finns bara en liten procent att man glömmer födelsedagar nu för tiden, med Facebook och annat inkopplat är det inte lätt att missa när folk fyller år och dessutom pratar man med varann. OM det bara skulle vara så då, men främst är jag trött på allt sånt här skitprat, just SKITPRAT. Folk är sura hit och dit, man skyller ifrån sig och håller på så. Jag tycker det för det första är ganska flamsigt, jag tycker att SÄG SOM DET ÄR istället för att tissla och tassla. Dessutom är ordspråket You only live ones jävligt bra. Jag tycker man ska tänka på det och sluta tissla och tassla och prata rakt istället. 
 
TACK för allt ni alla gör gott, vilket också är viktigt att komma ihåg. Alla gör ju liksom något gott, det är inte det och jag står aldrig på någons sida, utan på det som jag tycker är rätt. Så är det. En person kanske gör något fel, men kanske är bra på något annat och man håller med den på det planet istället. Man kan inte alltid gilla allt andra gör, så är det ju och det får man ju acceptera. Det jag skriver om handlar mer om respekt och trevlighet, eller? Kanske någon tycker jag är lite respektlös och hård, men bättre det än en jävla massa skitprat, tycker jag. 
 
Nu känner jag att jag definitivt har skrivit av mig. Lite personliga ärliga åsikter eftersom det känns nödvändigt. Jag tycker det är roligt att vara tillbaka igen och skriva!
Dessa bilder är i från början av sommaren. 
 
Mitt sommarlov har varit bra ändå, trots ångest ibland har det varit som annars. Vi har varit ut och åkt båt, simmat och ätit grillat. Haha, måsta komma på en tredje(grillat) och det är kanske något man förknippar med sommaren, men säkert har vi gjort annat också även om jag inte kommer på det just nu.Tyvärr har vi inte varit på någon resa, inte ens en utflykt. Det har ju varit jättevarmt väder, men det har varit lite för mycket i vissa stunder, enligt mig. Runt 20-25 är okej, över det är en plåga ;) 
 
Men! Vi hörs förhoppningsvis snart igen!
 
Ha det bra!
 
 
 
#1 - Ellen

Hej!
Oj, har du fyllt år? Grattis till både födelsedag och körkort!
Vill först och främst säga att bilderna i det här inlägget är väldigt fina.
Vad skönt att du haft en bra sommar. Tråkigt att höra att du haft ångest och depressioner emellanåt. Inte kul!
Jag vill absolut inte vara elak när jag säger det här, men jag tror de flesta människor mår bra av att ha vänner och andra att umgås med utanför familjen. Det har jag själv märkt. Det senaste året har varit tufft, men nu när jag pratar med människor i min egen ålder och lär känna andra så mår jag bättre. Det skulle kanske du också göra. Som sagt är det inget påhopp, utan en tanke och jag vill dig absolut inget illa.
Det är så lätt att tolka text så fel beroende på vem och hur man läser det.
Vad tråkigt att höra att du inte vet hur du ska göra med skolan. Det skulle jag absolut få ångest över.
Finns det inte någon utbildning som har med hästar att göra? Kanske något i Sverige som intresserar dig? Om du gillar dans, att spela instrument, spela teater, vara med i en musikal, fota eller filma så vet jag ett gymnasium. När det gäller hästar vet jag tyvärr inget.
Jag hoppas du har det riktigt bra nu och inte tänker för mycket på hur du ska göra med skolan. Följ bara magkänslan så kommer du på rätt.
Kram

Svar: Hej och tack så mycket för gratulationerna och alla fina ord!Det är fint att du delar med dig av dina känslor och erfarenheter och det är roligt att du har hittat din väg till att må bättre nu. Jag tror absolut relationer är väldigt viktigt för hälsans skull, vi är ju i grunden flockdjur. Visst skulle det kunna vara bättre att ha en bra relation till någon utanför familjen, men jag tror att det viktigaste för mig är den trygga relationen jag har till min familj och att jag alltid har dom vid min sida. Vänner är viktigt, men samtidigt måste man fungera tillsammans och jag tror för det första jag inte är i den krets jag skulle behöva samtidigt som att jag inte direkt är ute efter vänskap. Val eller inte, det bara är så. Oavsett är det såhär mitt liv ser ut just nu och jag försöker bara att utgå från det och, som du säger, gå utifrån magkänslan.
Ja, det är klart att en text kan "höras" annorlunda än vad det skulle sagts i verkligheten. Jag tar inte illa upp, det är ju snällt av dig att ge mig råd och att du skriver din egna erfarenheter.
Ja, för mig är ju skolan inte den där huvudpunkten i mitt liv. För mig är det viktigaste att jag älskar det jag gör, vilket skolan nog aldrig skulle medföra hur det ser ut just nu. Som du säger vore kanske hästutbildning något bättre, men samtidigt vet jag inte ifall jag är beredd att utbilda mig någon annanstans. Men du får gärna berätta gymnasiet du vet om!
Tack för din kommentar!
KRAM!
minda