Jocke 16 år!!
Publicerat den

Hej på er! 
 
Idag är det ingen speciell dag för idag, den 3 april, blir Jocke 16 år! För 16 år sedan kom han till världen och i och med förlossningen dog hans mamma och han blev ett flaskföl. Hans start i livet var ju ganska tuff, men trots det överlevde han och här står han idag. Man brukar säga att man är stolt över att vara någons mamma och jag är stolt över att vara han och Mitschis matte
 
Jocke är en speciell häst, det måste jag ändå säga. Han är han. Han har en personlighet lite ut över det vanliga. Han är smart och det har bevisats genom många nerrivna stängsel, t.ex. Här om året på självaste 1 maj hoppade han över grannarnas stängsel på ca 1,20 för att komma in på gräsmattan efter att ha rymt (tyvärr gjorde han sönder det då också). Han har även ett bra tänk i hoppningen och hoppar med bra teknik. Vi brukar säga att han säkert har någon bokstavskombination då han är lite överaktiv och gör lite "märkliga" saker ibland. En sak som är speciellt är att han "leker" med sin tunga vilket ser otroligt löjligt ut, haha. Sedan viftar han på huvudet ofta och trampar en på tårna med jämna mellanrum(fast när jag tänker på det här just så var det nu ett tag sen). 
 
Jag hoppas vi kommer att utvecklas mera ihop. Jag skulle gärna starta en hopptävling med honom, men det ligger lite träning innan vi kommer dit. Det hade varit så jäkla kul att just hoppa med honom och jag tror att om det aldrig kommer bli av kommer det vara något jag ångrar i framtiden. Det är klart att livet kan ta snabba vändningar. Han är 16 år, vilket är gammalt, men jag tror att det ännu skulle gå att tävla. Däremot kan även en ung häst drabbas av t.ex. kolik och allt förändras. Nu vill jag ju dock inte tänka så, utan tänka på hur våra framtida år kan bli perfekta. Jag tror på Jocke. Jag ser hans tänk och teknik i hoppningen- hans förmåga att kunna länga och korta galoppen och hoppa av själv. När jag gör missar räddar han, i alla fall i de små misstag jag gjort hittills. 
 
I det här inlägget ville jag endast önska min fina häst GRATTIS. Han förgyller mitt liv med glädje och hopp, däremot är jag så dålig på att ge tillbaka. Ge han och Mitschi den kärlek de förtjänar och det gör mig så innerligt ledsen- det är ju inte det jag vill- att inte ge dom min tid, men jag är helt slut i psyket på kvällarna. 
Men jag ska se till att lösa det här- på ett eller annat sätt. Jag vill ge Jocke och Mitschi den kärlek de förtjänar. Nu har jag haft dom i två år, i oktober tre år. Jag var så otroligt lycklig när dom kom till mig den 24 oktober. Den drömmen jag hade haft sen 12 års ålder hade äntligen uppfyllts. Visst blev det inte riktigt som jag hade tänkt- de var ju inte 150 och inridna, utan större och travhästar. Men jag har aldrig tvivlat på att de skulle kunna bli ridhästar, däremot har jag inte alltid trott på oss. 
 
Med det sagt, GRATTIS Jocke på din 16 års dag! 
 
Jag firade honom med en extra morot, men han ska firas mera någon annan dag då jag har mer ork. Tårta ska det bli ;) 
 
Så roligt vi har haft tillsammans jag & Jocke. Det är den här hästen som lärt mig hoppa, för det hade vi inte gjort något mycket alls på ridskolan. Vi lärde oss ihop, och visst är det inte supersmart att ingen av oss kunde det, men inte har det gått fel heller. Vi har lärt oss och Jocke är verkligen supeduktig i hoppningen, även om jag inte är ett proffs ser jag hans kunskap. Älskar honom både som häst och som "arbetskamrat". 
 
 



En kväll i stallet
Publicerat den

Hej!
Det är visserligen vääldigt längesedan jag bloggade. Av några anledningar, ibland har man varit så nedstämd att det har känts så långt bort att öppna upp blogg.se och skriva och andra gånger så har det inte funnits någon lust till bloggandet men man har ändå orkat leva. Med det sagt menar jag att det under dessa veckor borta har varit varierande. Livet har fyllts av besvikenhet, ledsamhet och sorg, men även glädje för att avsluta med något bra. Det är väl egentligen så ett liv är, varierande och olika från dag till dag, förstås! 
 
Det är roligt att äntligen orka skriva. 
Jag har egentligen MYCKET att skriva, men jag tänker bara skriva lite om dagen nu och så kanske jag skriver mera senare. Klockan är ju ändå tio på kvällen snart och imorgon är det en rätt tidig morgon. 
 
Jag har varit ute i 1,5 timma ikväll. Jag ryktade och provade de nya bootsen vi beställt som är en storlek mindre än de förra. På Jocke passade de väldigt bra, men på Mitschi är faktiskt de lite för småa så de större paret får han få då. Mitschi har ganska långa hovar, men inte så breda, så vi får helt enkelt fylla ut i sidorna med något mjukt då eftersom de är lite stora på bredden. 
Jag är ärligt talat så stolt över mig själv. Det är inte ofta jag spenderar en måndagskväll med hästarna i stallet, men vilken skön känsla av att vara med dom. Det bästa är att man vet att banden mellan dom och mig stärks och att man känner sig som en bra "ägare". Jag har så fruktansvärt dåligt samvete när jag inte ryktat dom på ett tag eller ens varit mer än den tid det blir på kvällen vid insläppet med dom. Ikväll kan jag somna gott, också i och med att dagen varit rätt lång och jag har inte för ovanlighetens skull tagit en tupplur efter skolan. 
 
Imorgon klockan 08.00 kommer veterinären och grundvaccinerar hästarna för andra gången. Efter den andra sprutan som helst ska ges efter 30 dagar efter första, ska tredje ges ca 6 månader efter och sedan är det var tolfte månad vaccination mot hästinfluensa och stelkramp var tredje år(tror jag). Hästarna har ju inte fått vaccinering på något år, därför är det grundvaccinering i tre omgångar. Jag tror jag förklarade det förut och dessutom kanske ingen är intresserad ;) 
 
På onsdag ska jag och göra en fransförlängning! Jag ser mycket framemot det. Jag vill se mig i långa fina fransar. Jag har så tråkigt korta ögonfransar och på det små ögon. Nog för att det finns en risk att ögonen "krymper" när man får dit långa fransar, men det blir nog en snygg look ändå. Hoppeligen ;)
 
Annars är det väl inte så mycket mera än det jag har att säga och vill dela med mig av för tillfället. 
 
Jag vill förresten säga TACK till att ni läser här trots att jag inte är så aktiv på att skriva. Jag vill ju blogga oftare, men det kommer alltid något emellan som får mig ur spår. 
 
Ha det så jättefint så hörs vi!
 
 Haha, visst ser det lite märkligt ut att hästarna lyfter på samma ben samtidigt? 
 
 
Mina fina sötnosar<3 Jag kollade på klipp på Jockis igår från i våras förra året när vi hoppade. Alltså! Jag säger det hela tiden, men Jocke alltså- jag ÄLSKAR hans stil i hoppningen. Hur ska man säga? Han hoppar bara så himla fint och har den rätta inställningen. Och hur jäkla sugen tror ni inte man blir på sitta upp när man tittar på klippen då? Väldigt! GE MIG VÅÅÅÅÅR!
 
 
 
 
 
 



Friday, friyay
Publicerat den

God dag!
Just hemkommen ifrån mormor och morfar och stallsysslor. Det är en lycka att få tillbringa förmiddagarna i ett stall med hästarna alldeles i närheten. Som en hästälskande människa är det en bra början på en dag och vad kan bli bättre än att solen lyser upp allt och snön reflekteras av ljuset. Det är nästintill magi- en magisk dag att få göra till vad man vill. 
"Sorgen" efter Luna har lagt sig något. Jag försöker att tänka så lite som möjligt på det eftersom varje tanke på henne gör mig illamående. Tiden läker alla sår, så sant, men när man är i det känns det som en evighet tills man ska få må bra igen. Som jag sa, det bästa är att vi har kämpat för henne. Att vi tog henne till veterinären, och att veterinären gjorde det hon kunde- att vi försökte. De andra undulaterna fick se henne sen, så att dom vet vart hon tog vägen. 
 
Jag kan inte riktigt förstå hur man kan skilja djur från deras familj ofta, klart det händer, såsom varje gång man köper hästar eller övriga djur. När Boisen dog för två år sedan ganska precis(den 27 februari) så gnäggade de andra tre hästarna i hagen och det var det som gjorde det värst av allt. Gnäggandet ifrån dem var det som gjorde mest "ont". Att dom inte förstod vad som hade hänt, men de fick också se honom. 
 
Nu går vi vidare. Det behövs! Livet går vidare, trots alla jobbiga motgångar som jag tycker jag ställs inför alltför ofta. 
 
Pappa och jag, eventuellt min bror, ska fara efter paket idag. Med lite tur kanske bootsen har kommit, så hoppeligen ligger lappen i lådan idag istället som gör att vi kan fara och hämta ut det. 
Hoppeligen ska vi handla också, då jag saknar lite i kylskåpet, fastän det är rätt så fullt. 
 
Nu ska jag se gamla avsnitt av Sveriges mästerkock, som jag tycker är så intressant. Man blir inspirerad och motiverad till matlagning. 
 
Ha en fin fredag! Här är vädret så fint med strålande sol i det kalla, knispriga vädret. Lite "hej mitt vinterland nu", haha. Vi hade 15 minusgrader imorse, hittills rekord för den här vintern. 
Jocke som var nyfiken på morötterna jag hade med mig i går. Jag har "lärt" honom att göra sådär med munnen/tänderna innan han får godis, haha. Så när jag gör så vill han ha godis..
Sötnos<3
 
 
 
 
 
 


Tidigare inlägg