Året 2017

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag tänkte skriva ett "året 2017" inlägg i och med att det snart är 2018 och ett nytt spännande år att se fram emot(förhopningsvis). Jag fick inspiration ifrån Nellie Berntsson då hon har gjort ett sådant och jag tänkte ta idén ifrån henne och förhoppningsvis göra den lite egen!
 
Året 2017 har varit ett minst sagt blandat år. Det har hänt några saker som förändrat mitt liv lite smått, men ändå har det inte skett en så stor förändring, utan mera att det har hänt saker "utöver" det vanliga, såsom att jag började gymnasiet. Ett år då det också hänt några sorgliga saker. År 2017 har varken varit ett bra eller ett dåligt år, men jag hoppas på ett bättre år 2018! 
 
Jag går igenom varje månad:
Januari
Januari är ju en månad med ganska stora förhoppningar. I alla fall från min sida så är januari en nystart- varenda år. Man har mål & planer man vill börja med, men så orkar man inte. Jag kommer ihåg att redan förra året i januari började tankarna på att någon gång i livet tävla. Jag måste då se till att träna mycket, men det hände aldrig. Enligt min resumé av januari så hade jag inte gjort speciellt mycket. Jag började att vara i stallet varje helg hos mormor och morfar igen som konstigt nog jag inte hade under hösten 2016. Det och att jag hade förbättrat sovtiderna var det enda positiva jag fick ut av den månaden. 
 
Februrari
I februari var det lite mera snö och jag körde snöskoter på isen någongång då. Inte så värst intressant & spännande direkt, men det var det jag gjorde. Jag saknade hästar enormt, att rida och allt det. Här kan jag inte direkt klandra mig själv för att jag inte red då det faktiskt var halt. Jag tror det var någonting i januari- februari som jag började titta på hästbilar på Hästnet & Blocket. Så det är snart ett år sedan och jag tittar fortfarande varje dag där, ibland flera gånger om för att någongång hitta den perfekta, haha. 
 
Mars
Jag tror att den här månaden är en av de bättre månaderna av 2017. Jag red hästarna oftare och det verkar också som en rätt bra månad för bloggen då det var en del inlägg just då. 
 
 
April
Personligen älskar jag främst våren & sommaren, hösten är också bra om det är fint väder. Våren är en typisk träningsårstid enligt mig. Växterna börjar växa och solen visar sig oftare. Ridbanan är inte frusen och det är perfekt temperatur för träning. Och april var också en bra månad för hästarnas utveckling, eller träning i alla fall. Jag red ganska mycket då, inte tillräckligt, men ner än vad jag brukar. Jag kommer ihåg att Jocke hoppade jättefint. En dag de flesta minns är ju 7 april. Den dagen gick det dock väldigt bra då jag tränade, trots en liten avramling. Den videon jag länkade i ett inlägg för inte länge sen har två klipp ifrån den dagen, i början och i slutet. Jag tror nästan alla klipp därifrån är ifrån våren 2017, förutom med Mitschi, det är ifrån hösten 2016, tror jag. Jocke fyllde 15 år också, haha.
I den här måanden började vi planera ombyggning/ utbyggning av ridbanan.
 
Maj
 
Första gräser hade kommit och hästarna fick äta lite i backen bredvid hagen. 
 
 
Maj var också en bra månad. Som sagt är ju våren en bra period. Jag red oftare och hästarna var väldigt duktiga.
 
Jocke och jag hoppade höjdrekord- 80cm!
 
Vi lagade en hage i en skog en bit ifrån oss där det fanns några strån gräs och så fick de gå dit för miljöombyte- lite roligare. 
 
Ridbanet bygget tog fart. 
 
Hästarna fick kontroll av tänder och här står de lite trötta efter sedering. 
 
Maj var en bra månad. Gräset hade börjat växa och det är väldigt glädjande- älskar det! I och för sig är maj oftast det, men överlag en bra månad tror jag gällande hästar och bloggandet. Livet verkade vara bra!
 
Juni
Hästarna åt lite gröngräs där det fanns på gården, i hagen och i de två andra hagarna. Dom fick även komma till ett bete 2km bort och beta på större område- bete. Midsommar och livet rullade på sådär trevligt som på sommaren. Hästarna reds inte främst för att de var på bete under en större del av månaden.
 
Juli
Besökte såklart små hästarna lite nu och då<3
 
Hästarna betade glatt på betet 2km ifrån oss. 
 
 
 
Sen blev det dags för betet 10km ifrån oss som är pappas morbors mark. 
 
Där red jag sedan lite senare i juli och hade jättekul. Hästarna var verkligen såå fina där, mycket finare än vad dom någonsin varit hemma. Avslappnade och trevliga att rida!
 
Juni var också en bra månad. Livet flöt på, hästarna njöt av sommarbete och jag med, fast av solen och ledigheten och inte ha samma press på sig själv att rida eftersom hästarna ändå betar. På sommaren går ofta de större ridsportstävlingarna här på Åland och jag var såklart och kollade på dom de gånger vi kunde!
 
Augusti
Augusti var en minst sagt händelserik månad för mig. 
I början av augusti fick jag ett samtal som handlade om en studieplats på SOS. Jag hade fått en och den 14 skulle jag börja gymnasiet. Jag som hade varit ledig från plugget i ett år och skulle börja i en helt ny klass med helt nya personer. Det var nervöst första dagen när mamma skjutsade in mig till stan. Visste inte alls vart jag skulle, byggnaden hade jag knappt sett förut- men jag hittade rätt. De första veckorna var så jobbiga. Det var en stor omställning och jag var så trött. 
För det hände dock lite annat:
Hästarna var fortsatt på betet och jag red lite nu och då och det fortsatte gå bra. Mitschi travade så fint och Jocke med. Ni ser bilden högst upp, så ska det se ut! Jättefin och känslan var så rätt<3 
 
Bygget var igång! 
 
 
Den 12 augusti for halva släkten i en stor buss till Skansen för lite semester. Det var väldigt trevligt där och bussresor har jag verkligen saknat! År 2009 var senast släkten reste tillsammans. Det var verkligen härligt!
 
September
 
Hästarna var fortsatt kvar på bete tills den 16 september- då körde vi hem dom. 
 
Jag betade av skolveckorna en efter en. Efter skolstarten har jag minst sagt blivit lite mer ansvarstagande och lite mer "vuxen" på ett sätt. 
 
Hästarna var hemma och fick beta det lilla gräset som fanns i stora hagen! 
 
 
Jocke var halt under en kortare tid efter ett sår precis vid kronranden(typ som nagelbandet för människor).
 
Hemma och äter gräs. Här med en bättre hov!
 
Jag och pappa åkte och såg på dne sista hoppätvlingen på travbanan med en dröm om att någongång få hoppa där själv.
 
En vanlig höstmånad. Lite dyster sådär. Jag hade väl någorlunda kommit in i plugget i gen. 
 
Oktober
 
Jag avklarade min första LIA period på en Ungdomsgård. Lärorikt och spännande!
 
Sakta, men säkert fortsatte vi med banbyggandet. 
 
Hästarna stod för det mesta i hagen och jag myste och ryktade dom lite nu och då<3 Bilden ovan är ifrån en gång då jag satt upp under den här månaden och det var den enda, tror jag. Sorgligt nog. Under den här månaden var jag också trött efter skolan, vilket jag alltid är faktiskt. Orken till hästarna finns inte alls...
 
November
(null)
Hagen hade hunnit bli väldigt lerig vid det här laget. Poängen med bilden är dock att hästarna fick en häck- så intressant att veta, haha! 
 
En bild säger mer äm tusen ord.. eller inte. Jag lagade en Halloween tårta, vi hade en trevlig släktmiddag(familjemiddag) i mormor & morfars stuga. 
 
Det värsta som nog hände under det här året var Lillis död. Lillis hade en stor betydelse i mitt liv. Det kan tänkas välidgt lite konstigt kanske, men jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna den dagen på eftermiddagen. Det var en fredag, den 17(tror jag) och storgrät framför läraren i skolan.. Vid den tiden visste jag inte ifall han redna hade tagits bort eller skulle, men det blev så. Lillis hade blivit allt sämre under några veckors tid, till sist apatisk och den fredagen fanns det inget att göra. Jag hade faktiskt hoppas på några år till med honom, men tyvärr sade hans kropp stopp den dagen. Som jag skrev när han hade somnat in här på bloggen, !det är inte heller kul att se ett levande skelett" och tyvärr var det dit han var påväg. Han har tappat mycket hull på bara ett år. Saknade, älskade lilla söta häst<3 
 
(null)
Jag provade en sadel också och till min stora besvikelse passade den varken mig eller hästarna, så jag är fortfarande på jakt efter en hoppsadel. 
 
December
 
Jag färgade mitt hår mörkare och gråare. Känner mig faktiskt mer bekväm nu än i den gulblonda färgen jag hade. 
 
(null)
Jag red Jocke en sväng den här månaden. Jätteroligt kommer jag ihåg, men så tråkigt att det var halt ungefär överallt och mörkt. 
 
Vi hade varit till Sverige och handlat och jag hade införskattat lite små prylar till hästarna. 
 
Julen kom och jag fick fina julklappar av "familjen" som jag är så glad & tacksam för! Kan eventuellt skriva ett skillt inlägg om det. 
Vi firade jul hos mormor & morfar med närmaste släkten från mammas sida som alltid, men med farmor också. Några saknades dock! 
 
Sedan så tog vi hand om en liten katt hos mormor och morfar som inte kunde se pga igenvarade ögon på julafton. Vi tvättade försiktigt bort det och tog med katten hem för att ta hand om den där. Den var så söt! Annorlunda färg också- vit med grått i större fläckar. Lik våran tidigare katt Laban, fast utan det gula han hade på sig. Jättefin och söt, MEN det lyckliga fick ett sorgligt slut. Juldagen låg den död i buren den fick vara i, såklart öppen med tillgång till mat, vatten och låda. Den såg dock ut att ha somnat fridfullt in och det får man hoppas. Det kan man ju undra dock.. Vi tror den hade lunginflammation då den andades häftigt ibland. Skulle vi tagit den två dagar tidigare är jag säker på att den skulle överlevt, men det var för sent. Man tänker på om man har kunnat göra något annorlunda, men det är för sent nu också. Jag, vi, hoppas den har det bättre nu. Den behöver inte lida mera. Söta lilla Fluffy<3 Hittade en så bra text som stämmer så mycket in- älskad en kort stund i livet, älskad för alltid i minnet. Så var det. Nu saknad. 
 
Och nu i dagarna red jag ju Mitschi en sväng och så duktig var han. Det kan ni annars läsa om längre ner i flödet ;) 
 
Det bästa med året är lite svårt att avgöra. För mig har det egentligen inte hänt sådär supermycket och något utöver det vanliga. Jag skulle säga resan till Skansen med släkten och när jag red hästarna på betet och dom var superfina, plus att pappa och jag ofta cyklade dit- det var härligt! Sedan hästmässigt så var det roligt att hoppa 80cm med Jocke! Sedan har ju studerandet varit lite utöver det vanliga och det hör nog också till bland det bästa, även om det tagit mycket energi av mig.
 
Det sämsta med året är såklart att Lillis och Fluffy gick bort. 
Det var väldigt tungt när båda djuren dog. Katten hade jag knappt sett, men hela händelsen från att ha sett den i ett hörn, då jag tog den i famnen och känslorna svämmade över då till att den sov i buren hemma, det känns känslomässigt. Jag älskade katten sen första stund. 
 
Lillis som man under flera års tid har lärt känna. Jag tränade honom i trickträning och vi blev verkligen ett tillsammans, det känns på ett annat sätt. Lillis är nog den häst jag har haft mest att göra med & då känns det lite extra. Dessutom var Lillis en så himla fin häst på alla sätt. Busig och medgörlig. En jättefin personlighet. Han var som en äkta vän.
 
Båda väldigt saknade & älskade!
 
Sedan är det tråkigt att jag inte hunnit/ orkat ridit hästarna något mycket. VÄLDIGT tråkigt, faktiskt. Nu är jag på G dock. Inga flera år med samma planer & mål och så händer inget. Sånt kan dra åt helv*te. Är trött på mina mål som jag aldrig kämpar mig till. Jag måste förfan kämpa för det här nu. Det är psykiskt påfrestande att hela tiden ha ångest över att inte ha ridit hästarna. Ett år sedan och exakt samma planer- börja träna och sedan tävla. Skaffa hästbil osv. ETT år av vad? Jo, drömmande. Endast i tankarna händer det något. 
 
Det är var en resumé av året som gått!
 
Mitt år har ju varit långt ifrån prestationer och stora förändringar, så, så värst rolig är den inte och jag har verkligen tagit med små små detaljer ibland, men det är så när man inte är så värst driven av sig ;) 
 
Gott nytt år 2018, låt oss alla få ett välidgt fint år med mycket trevliga stunder. Jag hoppas på ett mycket bättre år än 2017, och det ska jag kunna leva upp till bara jag tar tjuren vid hornen och GÖR det ;) Så får vi hoppas lyckan är på min sida! 
Hoppas den är på er också! 
 
 

Fredag kväll

Allmänt  /  0  Kommentarer
(null)

God kväll, bättre sagt god natt kanske! 
Fredagnatt. Helg igen då! Det känns som att det bara är måndag hela tiden & så helg, men samtidigt så kämpar man igenom de där dagarna emellan. På måndag är det slut för period 2 och vi går in i period 3. Det är totalt 5 perioder per år. Nu är det dags för kärnämnen istället för psykologi, sexualitet och pedagogik (vet inte riktigt vad det är vi har haft, men nåt sånt). 
Nåja! Tänker inte prata skola när det är helg. Tycker det är viktigt att man så gott som det går inte pratar skola när det är helg. Såklart inget illa menat, man får göra precis hur man vill, men för min del är det viktigt! 

En vecka sedan Lillis fick lämna jorden. Tungt, men tiden läker alla sår. Känns fortfrande ofattbart att Lillis inte finns kvar. Det är jättejobbigt att inte se honom i hans box där han förr alltid stått och sett så nyfiken och sprallig ut. De två sista dagarna han levde var han dock helt apatiskt, och det var heller inte kul att se.. Nu vilar han i frid i alla fall♥️

Helgen kommer bestå av mycket häst, hoppas jag och tror jag. Hästarna hos mormor och morfar och mina egna två. 

Imorgon är det både begravning och dop som mamma och pappa ska på, eller en vardera. Jag har väldigt svårt att bestämma mig hur jag ska göra.. Om jag ska gå på begravning eller ej eller om jag ska gå på dop. Vi får allt se, men jag ogillar verkligen att ha något oklart. Jag är en person som vill ha kontroll och planerar hellre in något än att vara spontan, tyvärr.. Skulle det vara supernära släkt som skulle både begravas och döpas så skulle jag ju gå, men det är inte det. Nu umgås vi ganska mycket med varandra, men det är ändå svårt. Begravning är ju inget roligt heller.

Nu har jag precis färgat håret, eller mamma såklart då hon är frisör. Jag har inte gjort en direkt förändring, men litegrann. Eller vi får se egentligen! Mamma satt i slingor med lite ljust och nu har jag en jätteblå balsam/ färg som ska göra håret silver. Frågan är om det blir silver eller blått när det är så jäkla blått, haha! (Som ni ser på bilden ovan då jag inte fick den hit ner och jag orkar inte fixa med den nu) 

Klockan är 00:48 nu och jag måste även hinna sätta på en tvätt innan läggdags!






Lillis...

Allmänt  /  1  Kommentarer
God kväll!
Så var det ett tag sedan jag har loggat in här igen. Det blir allitd så, och snart måste jag nog inse att jag aldrig kommer bli en bra bloggare, utan en sådan som skriver inlägg med flera dagars mellanrum. Sorgligt, för min del i alla fall. Som jag skrev tidigare är det en rolig stund när man loggar in och får skriva av sig, men det är just bara roligt om jag får göra det när jag vill och inte har den pressen (själv) att måsta skriva ;)
 
I fredags hände något väldigt ledsamt. Jag vet inte om ni kommer ihåg eller vet, men jag tricktränade för något år sedan en liten shetlandsponny vid namn Lillis. Lillis var en så otroligt medgörlig liten häst och han och jag blev verkligen samspelta. Det var han som lärde mig om hur man tar hand om hästar och hur hästar fungerar. Visst är alla individer olika, det är ju så det är, men det finns saker man bör kunna om hästar och det var sånt den lille pållen lärde mig. Han var den första hästen jag fick en speciell "relation" med för det är just det man får då man umgås mycket med någon, vare sig det är ett djur eller en människa. Lillis har alltid varit en superpigg häst och väldigt busig. Vi hade så jäkla roligt ihop, och han var en av dom som fick mig att må bättre då jag inte var så glad. Vi har så mycket minnen tillsammans. Jag kommer aldrig glömma att han alltid skulle tjuvnypas, speciellt då vi tränade och jag hade godis. En gång då vi var i skogen på promenad skulle jag binda upp honom i ett träd(dum idé, ja!) för att ta ett fint foto, men han sliter sig och springer iväg. I panik springer jag efter, men tar genvägen igenom skogen istället för att springa efter på stigen som han sprang på. Han var påväg hemmåt, men emellan skogen och mormor och morfars gård finns en stor landsväg. Jag var så jäkla rädd att han skulle springa ut och bli påkörd, men han sprang över och det kom ingen bil. Jag ringde mamma i full panik och grät i telefonen. Jag blev så rädd, chockad skulle man kunna säga. Jag sprang sedan hemmåt och ser Lillis stå i diket på andra sidan vägen. Jag kommer ihåg att jag skrattade till, för det såg så jäkla kul ut.
Jag måste säga att han var speciell. Han var en drömhäst, både utseendemässigt och personlighetsmässigt. Men dagarna går, åren går och alla åldras. De senaste åren har han blivit magrare, i två veckors tid har han knappt ätit och i torsdags och fredags var han helt apatisk. I fredags var det hans tur att lämna jorden. Han åt inget, i torsdagskväll var han helt borta och jag letade runt som en galning på internet för att hitta en sjukdom som han skulle kunna ha för att dagen därpå ringa veterinären. Dom hade redan ringt veterinären, men hen kom aldrig ut och kollade på honom vilket jag ville att hen skulle göra. Eftersom han inte är min häst eller står på min gård och jag är inte närvarande, så ringde jag inte förrän jag skulle veta att jag kunde ringa. Jag hann dock aldrig ringa, för han hade tydligen blivit mycket sämre under natten och avlivades sedan. Igår var det "begravning". Att se en häst som just sprungit och varit glad ligga där död var hemskt. Visst hade man sett honom föråldras, men det jag minns allra mest är de speciella tillfällena då vi tränade och var ett. Att han nu är död, det är det som är overkligt. Ska man se något positivt med att han är död är det att han inte behöver lida mera. De senaste två veckorna har varit oroliga för oss då det aldrig är roligt med ett djur som inte mår bra och när han inte åt ordentligt visste man att hans död var nära, antingen skulle han dö av sig självt eller tas bort. Inget är roligt, men jag föredrar de först nämda, bara dom inte lider. 
Jag kommer alltid minnas och sakna Lillis. Han var den första häst jag någonsin lärt känna sådär "djupt". Älskade, söta lilla gubben<3 
Hemma hos oss, faktiskt <3
Söta Lillprinsen<3 Vila i frid!
 
Nu sitter jag vid datorn, som ni kanske förstår. Jag ska göra lite "läxor" och sedan laga glass och dricka kaffe och ta vara på den här söndagskvällen. 
 
Helgen har varit bra. Det som hände i fredags var förstås jättehemskt, men det har gått över. Jag önskade mer än allt att Lillis skulle leva, men alla åldras och det är inte roligt att se ett "levande skelett" heller. Jag kommer sakna honom, det gör jag redan, och han kommer alltid finnas med mig i tankarna. Han är inte någon man glömmer och det är inte Boisen eller Donna heller. Lillis och jag har ju gjort så mycket roligt tillsammans, det är det som skiljer sig ifrån Donna och Boisen. Alla tre är saknade och älskade, underbara djur<3
Hursomhelst! Lördagen bestod av stallsysslor, "begravning" och hemma lite fix med ridbanan. Jag tycker lördagen gick så jäkla fort och jag fick ändå inte mycket gjort. Idag har dagen varit längre och jag har tagit vara på dagen, tycker jag. Stallsysslor, som vanligt hos mormor och morfar, och sedan hem. Idag har jag varit ute största delen. Ryktade hästarna ordentligt och provade det nya Hunter-tränset som jag beställde för några veckor sedan. Mys-dag i "stallet" både hemma och hos mormor och morfar. Jag var säkert över 1h i stallet här hemma och ryktade, fixade och myste med pållarna. Saknar ridningen så mycket. Vill sitta upp NU, men ridbanan är ju inte klar än och jag hann inte rida ut idag. Får se nästa helg! Har tagit blodprov dessutom och har obehagligt i armen ännu. Själva sticket gjorde inte ont, men nu.. Ryser så obehagligt det är! Känsliga jag.. 
Fick även ta EKG i fredags då jag också tog blodprov och pinsamt värre skulle allt på överkroppen tas av då EKG skulle tas.. När jag låg där med brösten i vädret tänkte jag hur jäkla bra det skulle vara att vara kille. Kände mig dock inte allt för obekväm, men inte kändes det bekvämt heller ;) 
 
Höörs!

Tidigare inlägg