En väldigt dålig dag :(

Vill ni inte läsa ett negativt inlägg så bläddra förbi!!
 
Jag är trött på allt och alla just nu. På mig själv mestadels. Idag hade jag två riktigt rktigt dåliga pass med hästarna. Mitschi var sur och hatade att gå på banan. Han blir dock jättelugn på uteritter och går väldigt fint då. Travar fint och är inte alls sur. På banan var han jättejättesur och kickade varje gång jag la till skänkeln. Funderar om han har någon skada, men var fan är den då? Han gick som sagt fint på uteritten, så är det skada eller bara att han är lite könslig i pälsen/skinnet..? Jocke var ändå rätt så duktig. Men han förstår mig inte. Han förstår inte att han ska bromsa när jag drar i tyglarna. Han förstår inte att "prooo" är stanna. Han förstår inte att han ska vara rund i ryggen och inte svankig. Det är så jobbigt att tänka att vi hållit på i ett och halvt år och dom fortfarande inte är inridna. Och att vi inte ahr så många år kvar innan dom faktiskt är tjugo och enligt vissa borde pensioneras... GAAAAH, blir så stressad och får ångest. 
 
Och sen gör det de inte bättre att vissa ska tycka sig kunna precis ALLT. Är det något med hästfolk eller är alla sporter såhär? Ska man klaga på varann och veta bäst i motorsporter, simning eller bollsporter? Är det så att man hellre anmäler varann än att faktiskt hjälpa till och först och främst ta reda på orsaker först? För här i den här sporten ska man tydligen rida så och det är såååå såå viktigt att hästen går i form. Gör den det inte så då är man dålig. Och har man vattentunnan lite gömd så är man anmäld för djurplågeri. VARFÖR är alla så anmälningskåta? Jag menar någon anmälde en person för att ha haft hönsen i hästhagen!? Helt sjukt. Och någon måsta skriva en lapp för att hästen var ensam för tillfället för att ingen skulle gå och anmäla personen. Så, kan inte alla bara sluta vara dom som kan bäst hela tiden och ja, istället för att anmäla då, hjälpa till. Och före något gå och ta reda på saker och ting. Och nej, jag har inte blivit anmäld vad jag vet, men jag vet att hästfolk är anmälningskåta. Jag har hört flera historier och jag har själv märkt av att många är otroligt "jag vet bäst". VISST får man ge tips och råd, men liksom ge dom på ett bra sätt och förklara. Jag har inte fått någon sådan där "du gör helt fel" kommentar direkt, men om någon skriver så får man fan förklara lite också, annars är det bara "ja, ännu en vet-bäst-människa" som inte är värd att ödsla tid på. 
 
Och sen att "vi hästfolk är så jäkla lata". Alltså. Jag sliter för fan varenda jävla dag. Och det gör många andra med. Jag sliter väl inte så mycket, men det finns dom som sliter extremt mycket hårdare och så kallas man lat? Ja, jag kan tycka man är lat när man går ut och kör moped en timme om dagen för att sedan bara gå och ställa tillbaks den. Jag gillar att köra moped, men det är fan väldigt mycket enklare än att rida i alla fall. Jag mockar alltid en gång om dagen, ibland två då hästarna stått inne och skitit under tiden jag ryktat/ridit ena hästen. Kör ut skiten. Kör bort skit. Jag kör spån iprincip varje dag. Bär vattenämbar. Lyfter höbaler. Ryktar. Rider/tränar. Tar in och ut hästarna. Leder hästarna till och från hagarna. Putsar utrustning ibland. Sopar golvet. Sladdar banan. Bär fram och bort hindermaterial. Vattnar banan. Sätter kraftfodret i blöt. Fodrar. Kör in bal i hagen. Far efter foder. Stängslar. Och det mesta kostar pengar. Ibland gör man det dubbelt upp. Det är inte en timme det tar, det tar minst tre timmar att rykta, mocka och rida båda och flera timmar med det andra. Så, säg inte att vi hästfolk är lata i alla fall. Så, hästar tar både tid och pengar. Och jag hoppas de idioterna som inte förstår att vi sliter förstår det nu. Jag tål i alla fall inte att kallas lat när man jobbar hårdare än andra. 
 
Ja... Jag är väldigt arg på mig själv och ledsen. Jag skulle gärna ta upp det hela i en video för att förklara lite mer punktligt om det hela. Jag är både ledsen och arg på mig själv. Jag hatar att jag är så otålig. Jag hatar att det alltid måste gå bra för mig, för annars bryter jag ihop. Jag hatar att jag inte klarat av att rida in hästarna på ett och halvt år. Och jag hatar att se alla andra lyckliga ryttare och hästar komma närmare sina mål när jag sitter här och inte klarar av det alls. Jag hatar det. Jag hatar att tycka jag är värdelös. Jag hatar att tänka på att andra ser mig som en idiot som inte klarar något. För jag vill bevisa att jag visst klarar det, men det gör jag ju inte. Jag klarar inte av att rida in hästar. Jag klarar inte av att rida alls. Jag är bara en urusel ryttare som nog inte alls ska sitta upp på en häst, någonsin. 
 
Den här dagen har varit den sämsta på länge alltså. Pressen, stressen och alla tankar som snurrar i huvudet. Påminner starkt om sexan. All ångest på samma gång, typ. Men nu är nu och sexan är (i alla fall nästan) glömt. Jag mår i alla fall inte bra JUST NU. Kanske för att jag också är extra känslig för att jag har mens..Men jag ser framemot en ny dag nu och att ridbanan fixas så att jag kan rida igen. Jag skulle helst vilja få banan fixad innan jag rider ett "ban-pass" igen då banan faktiskt inte är bra. Massa småstenar precis överallt, vilket också smäller i hovarna och det sämsta är att den är ojämn. Vill få nytt underlag och bygga ut den plus få hästarnas munnar kollade så att det inte finns orsaker att det "inte går" att trava så eller så. 
 
Just nu har jag ingen lust att rida. För både mig och hästarna är det bäst att låta det vara för några dagar i alla fall. Sen kanske jag sitter upp och tar en uteritt, men just nu är jag inte värd att sitta på deras ryggar. Och de ska få vila och leva livet som djur. Gå i stor hage, äta gräs(ja det som finns på skogsmarker) och få äta morötter. Mina hästar ska få det bra<3
 
Mina jävligt fina hästar som går precis så fint de själva tycker de vill<3 och ja, ridning handlar fan endast om att ha kul! HA ROLIGT!
 
Ja, men tack om du läst. Tack för att du lyssnat på mina negativa ord om vad som pågår i mitt liv just nu.




Inte så lyckat

Good kväll allihopa!
Idag blev det inte riktigt som tänkt. Jag skulle rida Jocke och hade värmt upp klart och skulle börja hoppa en kombination med två galoppsprång och jättelåga hinder. Direkt, på första försöket, ramlade jag av. Känns som att det är som en rutin nu för tiden. Ja, det sägs ju att man ska trilla av 100 gånger innan man blir en bra ryttare, det har börjat nu. Jag trillade aldrig av på ridskolan, utan det kom senare när jag började rida egna hästar och utmaningarna blev allt högre... Det här var i alla fall den värsta avramlingen hittills. Fick ont direkt på höger sida. Inte överkroppen, utan underkroppen. Ont på sidan av låret och nere vid foten. Har lite ont på smalbenet, men det gör inte så ont som på låret där det nu svullnat upp och blivit lite blått.Jocke vägrade alltså på andra hindret i kombinationen och jag flög av och landade först på bommen och sedan på hinderstödet som nu är "vint". Ska visa bilder ;) Jag hoppade upp trots att jag hade ont och skrittade och "hoppade" ett litet hinder som mamma hade ställt åt sidan av banan så att det belv enklare och mindre risk för vägring. Hoppade det fåtal gånger och skrittade sedan.. Jag kommer nog inte kunna rida på några dagar då jag har rätt ont i låret ( sidan av ) och är svullet. Faaaaan... Aja, sånt händer när man håller på med hästar och det är inget som gör mig speciellt rädd då det nog mer var mitt fel i den situationen. Däremot hade jag blivit allt räddare om han hade börjat bocka och kasta av mig då jag inte hade kunnat göra något. Nya tag när jag kan sitta upp igen och då ska jag inte hoppa utan först rida galopp och övergångar och SEN hoppa! Jag är dock väldigt sugen på att hoppa, men det gjorde för ont ;)
 
Jag red därmed inte Mitschi, utan jag lät dom få gå ner till stora hagen där vi fick spendera några timmar!
 
Ikväll har jag kollat på Youtube och sett avsnitt två av Stjärnhoppningen på Barnkanalen :D Jätteroligt att se! Ridning är inte lätt, men de var duktiga och vissa var bättre än andra :)
 
Ha en bra kväll och förlåt för den urdåliga uppdateringen det senaste... Inte haft motivationen på topp, tyvärr, men ny vecka imorgon och nya tag ;)
Möjligtvis kommer videos upp på youtube-kanalen och hoppeligen skäms jag inte allt för mycket, haha!
För nåt år sedan när vi skulle ta hem kallblodisarna från betet! I år fick dom komma hem tidigt :) Finaste fjrodingen Freja! Saknar på många sätt att få "träffas" varje helg, men saknaden behöver inte bli långvarig! Träffade ju henne i helgen <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 




Mitsubishi Zoot och Jocke Starline

Jag har laddat upp två klipp till på Youtube! Ett till på Jockisen och ett på Mitschi. I rubriken ser ni även vad Mitschi heter! Mitsubishi Zoot heter han och kallas då Mitschi. 
 
I det här klippet tömkör jag Mitschi och det går ju okej. Känslan är ju det viktiga och det var en känsla när jag tömkörde, men det kanske inte ser så himla fint ut. Som jag sagt tidigare är Mitschi en otrygg häst och man behöver ett förtroende för att kunna rida och träna honom utan att allt ska gå dåligt. Jag valde att tömköra Mitschi för att få se på hans kropp och se ifall han hade ont, men det har han ju inte. Det var liksom då han var sur när man red honom, men innan vi körde ut dom på betet red jag tre dagar efter varann och då var det inga problem att sitta och och skänkla sista dagen, vilket var ett problem förut. Jag tror då han "testade" mig lite, men jag gjorde inte nåt mer att red på och skrittade när han var som surast. Jag ville bygga ett förtroende från marken och träna han från marken för lite mer varierad träning. Är dock osäker ifall klippet är inspelat i juni eller juli..?
Så, här får ni se ett första klipp på Mitschi: 
 
 
 
I det andra rider jag Jocke och det är äldre än det förra där han hoppade 65cm(bläddra ner). Jag tycker Jocke är sååå duktig. Jag vet att det kommer bli lite svårare att få Mitschi att galoppera, men Mitschi har fortfarande travet i sig, medan Jocke kommit mer in i ridningen, känns det som. Han lärde sig snabbt galoppera på komando när vi hoppade. Efter hindren var det lätt för honom att falla i galopp och även före hindren. Jag gjorde galopp skänkeln medan och efter ett tag förstod han det med lite hjälp av spöet. Jag använder fortfarande lite hjälp av spöet, men ni ser i klippet att det knappt syns. 
I det här klippet lyckas vi hålla galoppen rätt länge. Ibland får vi bara ett halvt varv och dessutom är jag stolt över att han fattar galoppen direkt när jag skänklar!
Här är jag också osäker om klippe tär inspelat i juni eller juli, hmm.. 
Här är klippet: 
 
 
 


« Tidigare inlägg