Saknar er.

Hallåå! 
Jag är sämst på det här! Jag som lovar mig själv gång efter gång att jag absolut inte får vara borta från bloggen länge, men så händer det igen och igen och igen. Jag tycker det är lite tråkigt sådär, jag lever livet, men bloggen står still och den lever definitivt inte livet ;) Nejmen, största anledningen till att jag har bloggat och "bloggar" är för att jag vill gå tillbaka och läsa senare i livet. Jag bloggar ju inte direkt för pengarna eller berömdhetens skull ;) Här är det inte många som läser, men jag är tacksam för de få som gör det. Det är schyst, I like! Och när jag inte bloggar om mitt liv på månader blir det ju luckor. 
 
Men nu så hade jag lite motivation till bloggen. Satt mig ner vid datorn efter att ha vistas ute i den stekheta solen och behöver lite paus ifrån den. Solen är het idag! Igår och iförrgår har det varit rätt så kyliga dagar som jag faktiskt också vill ha, ibland, då man behöver andas lite ifrån solens varma strålar ;) Hästarna tror jag inte alltid är så förtjusta i den här värmen. 
 
På tal om hästar är vi i tankarna om att låta hästarna få fara ut på bete eventuellt imorgonkväll. Ikväll måste hästarnas hovar verkas och sedan är dom fit for fight för bete. Det är inte ett fett bete, men det är ett bra bete med skog och åkermark. Det hördes lite som att de ska till ett nytt bete, men det blir samma som förra året. I år så har vi valt att inte ha hästarna på det betet någon kilometer bort (som vi haft i två år) då vi sätter ut dom tidigare till "vårt" bete för att gräset inte ska växa för högt och innan brännässlorna växer sig gigantiska. Vi tycker dom kan få fara ut lite tidigare och tar gräset slut tidigare än vanligt får vi antingen stödfodra med hö eller bara ta hem dom. Så enkelt är det. Däremot art hästarna lite för smala ifjol, så vi får ha lite uppsikt och se om gräset inte ger tillräckligt. Nu lär det vara tillräckligt dock :) 
 
Annars så har jag börjat övningsköra med bil och med bilskola. Jättespännande och roligt att få börja köra. Jag har ju kört lite hemma innan, men det har varit lite läskigt med växlarna. Jag tror jag börjar få lite koll på det och "att köra bil", men det är lite kvar ännu innan tryggheten finns bakom ratten! Jag har kört tre gånger och kör fjärde på tisdag. Förhoppningsvis får jag körtkort den 13 augusti på en måndag då jag fyller den 11 augusti, vilket är en lördag.  
 
Skolan är snart slut. Tänk er att jag gått ett år i skola!? Jag som tog ett sabbatsår, började SOS på yrkesskolan och kände ständigt att "jag kommer aldrig orka". Nu är ett år snart gjort och jag klarade det! Jag måste få berömma mig själv. Jag behöver ta ett steg i taget, inte två, då kraschar jag. Därför är det också viktigt att jag berömmer mig själv. Jag har aldrig känt mig trygg i att njuta av att jag faktiskt utbildar mig. Kan ni förstå min tanke? Den kanske hörs lite konstig, men jag tror faktiskt det är viktigt att vara glad över saker man gör. Jag är glad över att jag tog mig tillbaka till skolan, började gymnasiet efter ett år hemma. Många hamnar där, hemma, och jag är glad över att jag faktiskt tog mig någonstans. Kunde varit ett jobb också! Nu får vi se efter sommaren hur det känns.
Jag har under nästan hela året känt mig lite inne på att gå distans istället. Jag gillar ju inte det här "sociala", vilket hörs som jag är världens tråkigaste och insociala människa, men det är väl till en viss del sant. Jag är inte social, utan försöker bara finna mig i. Jag menar inte att jag avskyr människor, utan jag är en person som blir trött av känslor & intryck när jag är i ett socialt sammanhang. 
 
 
När vi är inne lite på trötthet, så har jag under någon vecka nu funderat på min trötthet. Jag är så extremt trött heal tiden. Jag sover flera timmar efter skolan, och det känns inte normalt.
Jag var till läkaren på Studerande hälsan i veckan och pratade om diabetes. Hemma trodde jag först att jag kunde ha underproduktion i sköldkörteln eftersom symtomen är lika dom som jag har, men så hamnade jag in på diabetes och började läsa om det och insåg att det var ungefär samma symtom där.
Så jag var till läkaren och tog upp det. Skolvårdaren tog ett sockervärde och jag hade lite högt. Nu ska jag gå till labbet och ta blodprov igen och det är något jag har sånt obehag för! Jag ryser i hela kroppen av att tänka på hur nålen tränger in i blodkärlet.... Fy! Jag tog blodprov november/december förra året och själva nålsticket kändes ingenting, men efteråt.. AJ. Armen var helt orörlig, enligt mig, och jag grät. Så himla töntligt låter det, men det är en sorts fobi för mig. Jag ska nu utsätta mig igen för det hela eftersom jag vill veta ifall jag kan ha diabetes. Jag är trött på att vara trött och jag är även trött på alla de andra symtom som jag har.
Efter blodprovet ska jag till läkaren igen och se ifall det är något fel. Jag hoppas nästan på en sjukdom eftersom jag vill veta varför jag har alla dom här symtomen, men jag skulle såklart vara glad om jag inte hade någon också. Diabetes är en mardröm för mig, men så är det. Livet, brukar man säga. 
 
Så, jag tror faktiskt inte jag har något mer att säga nu. Tycker jag fick med det viktiga, men det finns såklart mera att skriva om. Finns så mycket att egentligen skriva om. Allt möjligt mellan himmel och jord, men jag kommer inte orka det, haha. Det får bli lite såhär och det räcker ju, det är ju ganska långt ;) I vanliga fall kanske ingen skulle orka läsa det här, men eftersom jag uppdaterar så sällan kan man läsa lite i taget lite nu och då ;)
 
💕
 
Livet rullar på och vi har ju fått sommarvärme. Våren är kommen, men det känns som att sommaren också är kommen. Jag hoppas på en varm sommar hela sommaren ut. Maj, juni, juli, augusti. Helst får det vara lite varmare i september också. 
 
Gräset har växt mycket de senaste veckorna. Björklöven har slagit ut och det är så vackert ute. Man blir glad av solen, gräset och värmen.. Allt som hör sommaren till. Jag ÄLSKAR det. Jag mår bättre nu också, under de soligare dagarna. Trevligt! 
 
Idag är det lördag och jag har som vanligt på helgerna, varit till mormor och morfar, och fixat hästarna där. Eller såhär: jag släppte ut hästarna, sen tyckte jag att små hästarna skulle få komma ut och äta lite gräs runt gården så jag började stängsla. Dom andra tog stallsysslorna sen istället och jag stängslade, länge, kändes det som.
 
Det är i de här tiderna man saknar Boisen, Donna och Lillis lite extra mycket.
När jag gick in i hästarnas hage för att hämta några plaststolpar tänkte jag tillbaks på när jag och Lillis tränade i hagen. Det kändes som att Lillis var där i hagen, bakom ett träd någonstans, men så inser man att han inte finns längre. Fast man visste om det, kändes det som en klump i halsen. Det är inte så längesen, han dog ju i höstas, men jag tror jag hade förträngt hur han mådde de sista dagarna. Han mådde ju inte bra, och då känns det bättre att veta att han slipper ha det så. I tanken mådde han bra och var sig själv, men det var han ju inte innan han dog. 
Boisen och Donna saknar man också. Man kan minnas när dom stod i hagen och betade, när man klappade om dom och speciella stunder, såsom när de fick komma ut på bete. Men jag tränade aldrig med dom, så det är på ett lite annat sätt än med Lillis.
Jag saknar dom alla tre. Jag skulle vilja krama om dom en gång, få klappa dom och känna deras päls.
Om jag bara fick göra det.  
 
Att tänka på dom gör ont. Den där klumpen sitter i halsen och tårarna vill fram, men jag vet att alla tre fick leva ett väldigt bra liv in i det sista, och det är det bästa. 
 
 
 
Lill-plutten<3 Notera stängslet i bakgrunden, den här herren var precis som Jocke, en rymmare. 

Lilla Donnisen<3 
 
 
Den här bilden är så fin på Ulla, Julla och Boisen<3 Freja syns tyvärr inte, vilket är synd för då hade bilden varit komplett. 
 
💗Miss you Boisen, Donna & Lillis💗
 

En kväll i stallet

Hej!
Det är visserligen vääldigt längesedan jag bloggade. Av några anledningar, ibland har man varit så nedstämd att det har känts så långt bort att öppna upp blogg.se och skriva och andra gånger så har det inte funnits någon lust till bloggandet men man har ändå orkat leva. Med det sagt menar jag att det under dessa veckor borta har varit varierande. Livet har fyllts av besvikenhet, ledsamhet och sorg, men även glädje för att avsluta med något bra. Det är väl egentligen så ett liv är, varierande och olika från dag till dag, förstås! 
 
Det är roligt att äntligen orka skriva. 
Jag har egentligen MYCKET att skriva, men jag tänker bara skriva lite om dagen nu och så kanske jag skriver mera senare. Klockan är ju ändå tio på kvällen snart och imorgon är det en rätt tidig morgon. 
 
Jag har varit ute i 1,5 timma ikväll. Jag ryktade och provade de nya bootsen vi beställt som är en storlek mindre än de förra. På Jocke passade de väldigt bra, men på Mitschi är faktiskt de lite för småa så de större paret får han få då. Mitschi har ganska långa hovar, men inte så breda, så vi får helt enkelt fylla ut i sidorna med något mjukt då eftersom de är lite stora på bredden. 
Jag är ärligt talat så stolt över mig själv. Det är inte ofta jag spenderar en måndagskväll med hästarna i stallet, men vilken skön känsla av att vara med dom. Det bästa är att man vet att banden mellan dom och mig stärks och att man känner sig som en bra "ägare". Jag har så fruktansvärt dåligt samvete när jag inte ryktat dom på ett tag eller ens varit mer än den tid det blir på kvällen vid insläppet med dom. Ikväll kan jag somna gott, också i och med att dagen varit rätt lång och jag har inte för ovanlighetens skull tagit en tupplur efter skolan. 
 
Imorgon klockan 08.00 kommer veterinären och grundvaccinerar hästarna för andra gången. Efter den andra sprutan som helst ska ges efter 30 dagar efter första, ska tredje ges ca 6 månader efter och sedan är det var tolfte månad vaccination mot hästinfluensa och stelkramp var tredje år(tror jag). Hästarna har ju inte fått vaccinering på något år, därför är det grundvaccinering i tre omgångar. Jag tror jag förklarade det förut och dessutom kanske ingen är intresserad ;) 
 
På onsdag ska jag och göra en fransförlängning! Jag ser mycket framemot det. Jag vill se mig i långa fina fransar. Jag har så tråkigt korta ögonfransar och på det små ögon. Nog för att det finns en risk att ögonen "krymper" när man får dit långa fransar, men det blir nog en snygg look ändå. Hoppeligen ;)
 
Annars är det väl inte så mycket mera än det jag har att säga och vill dela med mig av för tillfället. 
 
Jag vill förresten säga TACK till att ni läser här trots att jag inte är så aktiv på att skriva. Jag vill ju blogga oftare, men det kommer alltid något emellan som får mig ur spår. 
 
Ha det så jättefint så hörs vi!
 
 Haha, visst ser det lite märkligt ut att hästarna lyfter på samma ben samtidigt? 
 
 
Mina fina sötnosar<3 Jag kollade på klipp på Jockis igår från i våras förra året när vi hoppade. Alltså! Jag säger det hela tiden, men Jocke alltså- jag ÄLSKAR hans stil i hoppningen. Hur ska man säga? Han hoppar bara så himla fint och har den rätta inställningen. Och hur jäkla sugen tror ni inte man blir på sitta upp när man tittar på klippen då? Väldigt! GE MIG VÅÅÅÅÅR!
 
 
 
 
 
 

Kallt

(null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

God dag!
Tisdag idag, så fort tiden går?! Snart är veckan slut och kommande vecka är det skola igen. Men, innan dess är det ju faktiskt några dagar kvar och de här dagarna ska tas till vara på. Göra exakt det man själv vill & försöka ha mindre krav på sig själv. Det resulterar endast i huvudvärk och det vill jag helst slippa.

Idag vaknade jag till 13 minusgrader. Det är nog rekordet för den här vintern! Det har endast varit runt -8 som högst. Förra vintern eller om det var förr förra var det -20 ute några dagar, jag hoppas att det inte blir så kallt igen pga av hästarna och även att jag nog skulle frysa röven av mig när jag ska gå från bussen till skolan då...

Mamma och jag for till mormor och morfar under för- och eftermiddagen där vi gjorde stallsysslorna och fixade hästen Julla med hennes böld-bekymmer. Vi drack kaffe där och sedan for vi och handlade. 

När jag kom hem stod Mitschi vid tråden närmast och såg så söt ut, så jag måsta springa in efter ett par morötter och ge båda två♥️ 

Det kliar lite i fingrarna att gå ut och rida, men jag är så osäker på om underlaget är halt eller ej. Det är halt, men kanske inte jättehalt. Vi beställde ett par nya cavallo barfota boots häromdagen som är en storlek mindre och hoppeligen ska passa hovarna bättre. Jag har inte direkt bestämt mig om de andra ska säljas eller om dom ska behållas(köpte ett par för några veckor sen som var för stora). Med barfota boots känner man sig ändå lite tryggare om det är broddar i vilket vi självklart ha köpt till.  
Det vore så härligt att hitta tillbaka till ridningen. Det känns dom jag tappat intresse, eller snarare går i en väntan på beslut. Jag vet inte om ni förstår känslan av att vilja något men ändå inte. Det är ju lite underligt med tanke på att man nog inte kan tycka två saker samtidigt, men jag tycker det känns så. 

På tal om en annan sak jag funderade över. Tjejer och killar. Jag tycker det är okej att klä sig precis som man själv vill, leka med vad man vill och helt enkelt se ut som man vill. Väldigt viktigt att barn får veta det, men samtidigt vet jag inte vad jag tycker om att klä sina barn neutralt. Jag tycker det är konstigt. Man tappar känslan och med den tanken blir barnen tråkiga. Skulle jag få en flicka skulle den absolut ha på sig en klänning och hade jag en pojke så hade han nog inte haft det. Väljer sedan barnet att bära en klänning "fast" det är en pojke är det helt okej, men det är inget jag skulle göra med ett nyfött barn som inte kan bestämma själv. Klä den endast i neutrala färger och aldrig ha klänningar på flickor. Nej! Jag älskar de söta små klänningarna i affären och skulle absolut vilja ha en liten tjej att sätta en sån på, och samma sak med pojkar då det skulle bli mera vanliga byxor och kanske inte en klänning. Det är väl inget fel med det? 
Däremot är det fruktansvärt viktigt med jämställdhet. Min mamma vet hur mycket jag hatar orättvisor då jag uttryckt mig så starkt om det hemma. 
Det här är en personlig åsikt. Jag borde väl inte klandra andra för deras val av kläder på sina barn, men jag förstår inte riktigt varför det ska vara helt neutralt. Som att döpa sina barn till namn utan ett visst kön med mening. (Jag menar okej om du gillar ett namn som är både och, men välja ett för att barnets biologiska kön är anonymt... ). Mitt barn skulle ha det kön den har tills den själv väljer att inte ha det. 
Eller okej, visst förstår jag varför man väljer neutralt. Säkerligen på grund av normer, men det man nog uppfostra barnen om på ett annat sätt. 
Dagens åsikt! Och alla får tycka som man vill vilket också är viktigt. Jag har rätten att tycka såhär, du har rätten att tycka annorlunda.

Nu ska jag ut till stallet. Mocka och eventuellt köra spån samt fixa hästarna lite.
Tror jag inte rider idag, är så sent nu. 
Bara barfota bootsen kommer, då så ;)

Ha det bra! 

Tidigare inlägg