Veckoslut

Jocke Starline  /  0  Kommentarer
God kväll! 
Egentligen borde jag sova, men jag kände för att uppdatera bloggen lite före det🙃 
Det är fredag imorgon igen, hur fort går inte de här veckorna? Förstår inte vart dagarna tar vägen. För varje vecka som går, går vi mot ljusare tider och det är verkligen skönt! Jag avskyr vintern. Jag hade hellre haft sol och 15 grader varmt än den här torsdagens storm-väder. Fyfan. Det regnar och snöar om vartannat. Hästarna blir blöta och kalla. Mamma fick sätta täcke på dom idag när hon hade kommit hem från jobbet vid lunch för att jag sedan skulle rykta dom ikväll. Meningen var att imorgon kl 08.00 skulle veterinären komma och vaccinera hästarna, men det blir på lördag istället då hon fick förhinder. Passar ju bättre för mig då jag får sova till nio istället då jag börjar först 10 imorgon! Så skönt, men samtidigt är det nog bättre att börja tidigt och sluta tidigt :) Men klagar inte! Sover gärna längre och blir piggare än att vara död efter skolan. Idag har jag varit sååå himla trött. Tänkte "hur ska jag någonsin orka rykta hästarna, mocka och köra spån i det här vädret och när jag är så trött". Jag mockade sjävklart, det är liksom ett måste, men hästarna såg fina ut i pälsen och hade tillräckligt med spån så det behövdes inte göras. Det skulle inte skadat att rykta över hästarna, men jag var såå trött. 
Ibland har jag mycket energi och vissa dagar vill jag helst sova hela tiden. Det är sjukt jobbigt, speciellt när jag har så mycket planer och dom inte blir gjorda.. Det suger. Jag önskade jag var så pigg och energisk så att jag orkade göra precis allt jag egentligen skulle vilja göra- såsom rykta hästarna. Det tar i och för sig endast 15 min om man tar en snabb ryktning, men ändå. Man ska göra det. 
Jag är så glad att jag tagit tag i att vaccinera hästarna! Jag ringde veterinären i tisdags, men fick som svar att ringa nästa dag, så i onsdags ringde jag och frågade lite frågor om vaccination och bokade tid för det. 
En sak att checka av på listan i alla fall✔️ Känns bra! Det är ren lycka när man det går framåt. Av en sån liten sak började jag nästan gråta av glädje, tänk när jag börjar träna i ridhus och för tränare(om det nu händer), då kommer jag vara lycklig! 

Nu ska jag krypa ner i sängen och värma mig med värmekudde. Älskar den! Värmer den varje kväll då det är så skönt med värme. Det hade varit en dröm att då äga en jacuzzi ;) MEN! Dröm jo! Pengarna till en sådan finns inte direkt och inte alls när annat med hästarna tar pengar. 

Jag vill så gärna blogga och vara aktiv här, men tyvärr finns oftast ingen motivation. Jag lovar, om och när jag börjar rida på riktigt, då bloggar jag! Det känns som jag väntar på att få kunna starta det riktiga livet, precis så känns det. 

(null)

(null)
Saknar värmen och solen❤️ Hit med våren i alla fall!!

Året 2017

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag tänkte skriva ett "året 2017" inlägg i och med att det snart är 2018 och ett nytt spännande år att se fram emot(förhopningsvis). Jag fick inspiration ifrån Nellie Berntsson då hon har gjort ett sådant och jag tänkte ta idén ifrån henne och förhoppningsvis göra den lite egen!
 
Året 2017 har varit ett minst sagt blandat år. Det har hänt några saker som förändrat mitt liv lite smått, men ändå har det inte skett en så stor förändring, utan mera att det har hänt saker "utöver" det vanliga, såsom att jag började gymnasiet. Ett år då det också hänt några sorgliga saker. År 2017 har varken varit ett bra eller ett dåligt år, men jag hoppas på ett bättre år 2018! 
 
Jag går igenom varje månad:
Januari
Januari är ju en månad med ganska stora förhoppningar. I alla fall från min sida så är januari en nystart- varenda år. Man har mål & planer man vill börja med, men så orkar man inte. Jag kommer ihåg att redan förra året i januari började tankarna på att någon gång i livet tävla. Jag måste då se till att träna mycket, men det hände aldrig. Enligt min resumé av januari så hade jag inte gjort speciellt mycket. Jag började att vara i stallet varje helg hos mormor och morfar igen som konstigt nog jag inte hade under hösten 2016. Det och att jag hade förbättrat sovtiderna var det enda positiva jag fick ut av den månaden. 
 
Februrari
I februari var det lite mera snö och jag körde snöskoter på isen någongång då. Inte så värst intressant & spännande direkt, men det var det jag gjorde. Jag saknade hästar enormt, att rida och allt det. Här kan jag inte direkt klandra mig själv för att jag inte red då det faktiskt var halt. Jag tror det var någonting i januari- februari som jag började titta på hästbilar på Hästnet & Blocket. Så det är snart ett år sedan och jag tittar fortfarande varje dag där, ibland flera gånger om för att någongång hitta den perfekta, haha. 
 
Mars
Jag tror att den här månaden är en av de bättre månaderna av 2017. Jag red hästarna oftare och det verkar också som en rätt bra månad för bloggen då det var en del inlägg just då. 
 
 
April
Personligen älskar jag främst våren & sommaren, hösten är också bra om det är fint väder. Våren är en typisk träningsårstid enligt mig. Växterna börjar växa och solen visar sig oftare. Ridbanan är inte frusen och det är perfekt temperatur för träning. Och april var också en bra månad för hästarnas utveckling, eller träning i alla fall. Jag red ganska mycket då, inte tillräckligt, men ner än vad jag brukar. Jag kommer ihåg att Jocke hoppade jättefint. En dag de flesta minns är ju 7 april. Den dagen gick det dock väldigt bra då jag tränade, trots en liten avramling. Den videon jag länkade i ett inlägg för inte länge sen har två klipp ifrån den dagen, i början och i slutet. Jag tror nästan alla klipp därifrån är ifrån våren 2017, förutom med Mitschi, det är ifrån hösten 2016, tror jag. Jocke fyllde 15 år också, haha.
I den här måanden började vi planera ombyggning/ utbyggning av ridbanan.
 
Maj
 
Första gräser hade kommit och hästarna fick äta lite i backen bredvid hagen. 
 
 
Maj var också en bra månad. Som sagt är ju våren en bra period. Jag red oftare och hästarna var väldigt duktiga.
 
Jocke och jag hoppade höjdrekord- 80cm!
 
Vi lagade en hage i en skog en bit ifrån oss där det fanns några strån gräs och så fick de gå dit för miljöombyte- lite roligare. 
 
Ridbanet bygget tog fart. 
 
Hästarna fick kontroll av tänder och här står de lite trötta efter sedering. 
 
Maj var en bra månad. Gräset hade börjat växa och det är väldigt glädjande- älskar det! I och för sig är maj oftast det, men överlag en bra månad tror jag gällande hästar och bloggandet. Livet verkade vara bra!
 
Juni
Hästarna åt lite gröngräs där det fanns på gården, i hagen och i de två andra hagarna. Dom fick även komma till ett bete 2km bort och beta på större område- bete. Midsommar och livet rullade på sådär trevligt som på sommaren. Hästarna reds inte främst för att de var på bete under en större del av månaden.
 
Juli
Besökte såklart små hästarna lite nu och då<3
 
Hästarna betade glatt på betet 2km ifrån oss. 
 
 
 
Sen blev det dags för betet 10km ifrån oss som är pappas morbors mark. 
 
Där red jag sedan lite senare i juli och hade jättekul. Hästarna var verkligen såå fina där, mycket finare än vad dom någonsin varit hemma. Avslappnade och trevliga att rida!
 
Juni var också en bra månad. Livet flöt på, hästarna njöt av sommarbete och jag med, fast av solen och ledigheten och inte ha samma press på sig själv att rida eftersom hästarna ändå betar. På sommaren går ofta de större ridsportstävlingarna här på Åland och jag var såklart och kollade på dom de gånger vi kunde!
 
Augusti
Augusti var en minst sagt händelserik månad för mig. 
I början av augusti fick jag ett samtal som handlade om en studieplats på SOS. Jag hade fått en och den 14 skulle jag börja gymnasiet. Jag som hade varit ledig från plugget i ett år och skulle börja i en helt ny klass med helt nya personer. Det var nervöst första dagen när mamma skjutsade in mig till stan. Visste inte alls vart jag skulle, byggnaden hade jag knappt sett förut- men jag hittade rätt. De första veckorna var så jobbiga. Det var en stor omställning och jag var så trött. 
För det hände dock lite annat:
Hästarna var fortsatt på betet och jag red lite nu och då och det fortsatte gå bra. Mitschi travade så fint och Jocke med. Ni ser bilden högst upp, så ska det se ut! Jättefin och känslan var så rätt<3 
 
Bygget var igång! 
 
 
Den 12 augusti for halva släkten i en stor buss till Skansen för lite semester. Det var väldigt trevligt där och bussresor har jag verkligen saknat! År 2009 var senast släkten reste tillsammans. Det var verkligen härligt!
 
September
 
Hästarna var fortsatt kvar på bete tills den 16 september- då körde vi hem dom. 
 
Jag betade av skolveckorna en efter en. Efter skolstarten har jag minst sagt blivit lite mer ansvarstagande och lite mer "vuxen" på ett sätt. 
 
Hästarna var hemma och fick beta det lilla gräset som fanns i stora hagen! 
 
 
Jocke var halt under en kortare tid efter ett sår precis vid kronranden(typ som nagelbandet för människor).
 
Hemma och äter gräs. Här med en bättre hov!
 
Jag och pappa åkte och såg på dne sista hoppätvlingen på travbanan med en dröm om att någongång få hoppa där själv.
 
En vanlig höstmånad. Lite dyster sådär. Jag hade väl någorlunda kommit in i plugget i gen. 
 
Oktober
 
Jag avklarade min första LIA period på en Ungdomsgård. Lärorikt och spännande!
 
Sakta, men säkert fortsatte vi med banbyggandet. 
 
Hästarna stod för det mesta i hagen och jag myste och ryktade dom lite nu och då<3 Bilden ovan är ifrån en gång då jag satt upp under den här månaden och det var den enda, tror jag. Sorgligt nog. Under den här månaden var jag också trött efter skolan, vilket jag alltid är faktiskt. Orken till hästarna finns inte alls...
 
November
(null)
Hagen hade hunnit bli väldigt lerig vid det här laget. Poängen med bilden är dock att hästarna fick en häck- så intressant att veta, haha! 
 
En bild säger mer äm tusen ord.. eller inte. Jag lagade en Halloween tårta, vi hade en trevlig släktmiddag(familjemiddag) i mormor & morfars stuga. 
 
Det värsta som nog hände under det här året var Lillis död. Lillis hade en stor betydelse i mitt liv. Det kan tänkas välidgt lite konstigt kanske, men jag kunde verkligen inte hålla tillbaka tårarna den dagen på eftermiddagen. Det var en fredag, den 17(tror jag) och storgrät framför läraren i skolan.. Vid den tiden visste jag inte ifall han redna hade tagits bort eller skulle, men det blev så. Lillis hade blivit allt sämre under några veckors tid, till sist apatisk och den fredagen fanns det inget att göra. Jag hade faktiskt hoppas på några år till med honom, men tyvärr sade hans kropp stopp den dagen. Som jag skrev när han hade somnat in här på bloggen, !det är inte heller kul att se ett levande skelett" och tyvärr var det dit han var påväg. Han har tappat mycket hull på bara ett år. Saknade, älskade lilla söta häst<3 
 
(null)
Jag provade en sadel också och till min stora besvikelse passade den varken mig eller hästarna, så jag är fortfarande på jakt efter en hoppsadel. 
 
December
 
Jag färgade mitt hår mörkare och gråare. Känner mig faktiskt mer bekväm nu än i den gulblonda färgen jag hade. 
 
(null)
Jag red Jocke en sväng den här månaden. Jätteroligt kommer jag ihåg, men så tråkigt att det var halt ungefär överallt och mörkt. 
 
Vi hade varit till Sverige och handlat och jag hade införskattat lite små prylar till hästarna. 
 
Julen kom och jag fick fina julklappar av "familjen" som jag är så glad & tacksam för! Kan eventuellt skriva ett skillt inlägg om det. 
Vi firade jul hos mormor & morfar med närmaste släkten från mammas sida som alltid, men med farmor också. Några saknades dock! 
 
Sedan så tog vi hand om en liten katt hos mormor och morfar som inte kunde se pga igenvarade ögon på julafton. Vi tvättade försiktigt bort det och tog med katten hem för att ta hand om den där. Den var så söt! Annorlunda färg också- vit med grått i större fläckar. Lik våran tidigare katt Laban, fast utan det gula han hade på sig. Jättefin och söt, MEN det lyckliga fick ett sorgligt slut. Juldagen låg den död i buren den fick vara i, såklart öppen med tillgång till mat, vatten och låda. Den såg dock ut att ha somnat fridfullt in och det får man hoppas. Det kan man ju undra dock.. Vi tror den hade lunginflammation då den andades häftigt ibland. Skulle vi tagit den två dagar tidigare är jag säker på att den skulle överlevt, men det var för sent. Man tänker på om man har kunnat göra något annorlunda, men det är för sent nu också. Jag, vi, hoppas den har det bättre nu. Den behöver inte lida mera. Söta lilla Fluffy<3 Hittade en så bra text som stämmer så mycket in- älskad en kort stund i livet, älskad för alltid i minnet. Så var det. Nu saknad. 
 
Och nu i dagarna red jag ju Mitschi en sväng och så duktig var han. Det kan ni annars läsa om längre ner i flödet ;) 
 
Det bästa med året är lite svårt att avgöra. För mig har det egentligen inte hänt sådär supermycket och något utöver det vanliga. Jag skulle säga resan till Skansen med släkten och när jag red hästarna på betet och dom var superfina, plus att pappa och jag ofta cyklade dit- det var härligt! Sedan hästmässigt så var det roligt att hoppa 80cm med Jocke! Sedan har ju studerandet varit lite utöver det vanliga och det hör nog också till bland det bästa, även om det tagit mycket energi av mig.
 
Det sämsta med året är såklart att Lillis och Fluffy gick bort. 
Det var väldigt tungt när båda djuren dog. Katten hade jag knappt sett, men hela händelsen från att ha sett den i ett hörn, då jag tog den i famnen och känslorna svämmade över då till att den sov i buren hemma, det känns känslomässigt. Jag älskade katten sen första stund. 
 
Lillis som man under flera års tid har lärt känna. Jag tränade honom i trickträning och vi blev verkligen ett tillsammans, det känns på ett annat sätt. Lillis är nog den häst jag har haft mest att göra med & då känns det lite extra. Dessutom var Lillis en så himla fin häst på alla sätt. Busig och medgörlig. En jättefin personlighet. Han var som en äkta vän.
 
Båda väldigt saknade & älskade!
 
Sedan är det tråkigt att jag inte hunnit/ orkat ridit hästarna något mycket. VÄLDIGT tråkigt, faktiskt. Nu är jag på G dock. Inga flera år med samma planer & mål och så händer inget. Sånt kan dra åt helv*te. Är trött på mina mål som jag aldrig kämpar mig till. Jag måste förfan kämpa för det här nu. Det är psykiskt påfrestande att hela tiden ha ångest över att inte ha ridit hästarna. Ett år sedan och exakt samma planer- börja träna och sedan tävla. Skaffa hästbil osv. ETT år av vad? Jo, drömmande. Endast i tankarna händer det något. 
 
Det är var en resumé av året som gått!
 
Mitt år har ju varit långt ifrån prestationer och stora förändringar, så, så värst rolig är den inte och jag har verkligen tagit med små små detaljer ibland, men det är så när man inte är så värst driven av sig ;) 
 
Gott nytt år 2018, låt oss alla få ett välidgt fint år med mycket trevliga stunder. Jag hoppas på ett mycket bättre år än 2017, och det ska jag kunna leva upp till bara jag tar tjuren vid hornen och GÖR det ;) Så får vi hoppas lyckan är på min sida! 
Hoppas den är på er också! 
 
 

Snack om hästarna som ridtravare & planer i ridningen

Allmänt  /  0  Kommentarer
Jag ser så fram emot att börja rida igen. Sätta igång hästarna och träna vidare. Börja på ruta ett, möjligtvis att vi kan gå något snabbare fram eftersom hästarna ridits förut och kan det med ridning lite mera än att dom skulle komma direkt ifrån travet ;)  Vi ska ta det lugnt i början. Successivt jobba framåt med gångarterna och allt därefter. 
 
Det känns så spännande att få börja "om" och ta tag i det här med ett större mål i sikte.
Ni vet när man vill något så mycket? Och att det känns som att det vore helt omöjligt att göra det. Lite så känns det just nu. Jag vill det, men det är ganska många bitar som måste falla på plats innan jag kan börja rida på riktigt. Faktum är att jag nu vill göra det här på riktigt. Jag vill verkligen "satsa" på det här. När jag menar satsa, menar jag inte försöka komma upp i Grand Prix nivå, utan att se hur långt vi kommer tillsammans. Nog för att jag inte ser mina hästar som ett hinder för att komma högt, utan det är mera åldern än rasen som spelar in.
 
 
Det här med hästar känns som min grej, det jag är menad för. Särskilt när jag får sämre resultat i skolan och känner mig missnöjd, känns hästarna som den enda räddningen i mitt liv. Det är dom, om något, som jag brinner för. Det har jag gjort sen var 11 år och hittade mitt stora intresse som följt med mig in i tonåren. Hästarna finns alltid där som ett stabilt stöd. Det är dom som funnits med mig i de svåra perioderna i mitt liv. 
 
De här två åren jag har haft hästarna har jag inte levt upp till mina planer. Jag är så otroligt besviken på mig själv när jag inser att mina hästar har åldrats två år och inte kommit fram i utvecklingen, LIKSOM jag. Jag har inte heller utvecklats, fått erfarenhet i ridningen. Det som är så viktigt, att verkligen sitta där i sadeln och rida, DET HAR JAG INTE ENS GJORT. Jag har haft två egna hästar i två år och det enda jag har gjort är slösa bort tiden med dom. Helst av allt hade jag spolat tillbaka tiden, eller att jag NU först skaffade dom och att de inte var så här "gamla".
 
Jag ser potential i Jocke. Jag är inte ett proffs, långt ifrån, men jag tycker han är så himla duktig på att hoppa. Känslan i hoppningen, den är verkligen underbar. Inte för att jag har så mycket att jämföra med, men jag har t.ex. kollat på några videos Youtube där man följer ett gäng som ska debutera en klass i hoppning. Halvblod 8som oftast köps för at kunna ha amibtioner till hoppning & dressyr) är välidgt slarviga. De lyfter knappt benen över hindrena. Jocke har förvisso endast hoppat 80cm, väldigt lågt i hoppningens värld. På ett 80cm hinder hoppar han inte superbra, men på ett lågt ser man tekniken bättre. Jag tror han skulle hoppa bättre om vi tränade mera. Det är ju en självklarhet att allt har med styrka att göra.
 
Hoppningen är det enda som har räddat oss när vi inte kommit överrens.Andra ser ridning som en väldigt komplicerad grej ibland, och skulle aldrig hoppa så som jag gör iutan en stark häst. Jag anser att man kan få ha lite kul utan gränser, men förstår ändå varför hästarna först ska tränas i dressyr innan man börjar hoppa. Vi har dock inte direkt hoppar så komplicerat ännu. Men det är därför jag nu vill börja om litegrann.
Hans gångarter är inte alls bra, och det är det vi behöver lägga mycket fokus på nu.
 
 
Jag kan ha så fel.
Det behöver inte alls vara säkert att Jocke skulle bli en bra hopphäst, men just nu ser det ut så vad jag tycker. Med hopphäst menar jag inte en hopphäst som hoppar högt, utan lägre klasser. Det jag ser är tekniken. Han sänker huvudet, hoppar med ryggen. Han drar inte benen under kroppen, utan länger ut dom bakåt. Han tänker själv, hoppar trots att jag gör missar. Jag anser mig själv som så otroligt dålig på avstånd ännu, vilket jag behöver träna på senare. Han hoppar trots ett "halvt" galoppsrpång innan hindret. Det blir såklart kinkigare ju högre man hoppar. Jag vill inte låta som värsta skrytiga människan. Jag ogillar själv sådana så mycket. Alla vill väl se något gott i sina hästar? Och varför jag egentligen skriver såhär är väl att jag anser att vissa har en förvrängd bild av avdankade travhästar som skulle farit till slakt. "Det är hästar som inte kan något" "De duger inte till något" osv...
Jag är trött på normer. Både i hästlivet och i "det vanliga" livet. Normer är skit och jag kan med handen på hjärtat berätta att jag knappt följer någon. 
 
 
En sak som jag ser som ganska positiv är att Jocke & Mitschi är olika, både i träningen, men också till sättet. Mitschi är lite lat av sig, och blir sur om han inte förstår vad han ska göra. Han föredrar nog att mestadels chilla eller gå ut på en tur i skogen. Jocke vill göra något, han är lite mera "ambitiös". Han vill hitta på saker, han vill inte bara gå ut ur boxen, stå och äta hö och chilla hela tiden. Som att han dragit ner tråden hur många gånger som helst i hagen, rymt och häromdagen när det snöade ute hade han dragit ner alla täcken vi hade på tork i stallet("stallet" är alltid "öppet"). Vad säger det om en häst? Jag tycker det säger att han vill hitta på något, han har tråkigt och han är smart. I det här fallet tror vi han drog ner dom för att han ville ha täcke på sig en kylig, blöt dag som den var.
Skulle jag ha sagt det här direkt när jag började med hästar skulle jag ha skrattat åt mig själv Det är inte förrän man har lärt känna olika typer av hästar som allt framhävs. Lillis var lite likadan, men eftersom jag började lära känna de hästarna så sent, missade jag nog hans fanstygg. Enligt vad mamma har berättat var han också en expert på att rymma och eftersom han hade så stor man kände han aldrig strömmen i tråden. När jag tränade med honom var han lite samma typ som Jocke, sådär "ambitiös".
 
Klart att alla hästar är olika, och hur bra är inte det? Vem vill att alla hästar i hela världen är precis lika. Att alla hästar har bra gångarter, hoppar fantastiskt och är ambitiösa..? Likadana hästar blir tråkigt, såklart. Som att om alla människor gillade färgen lila. Ibland kan man ju dock faktiskt tänka, varför saknar vissa empati och sympati, men vissa saker kan man ju inte tycka likadant om.
 
Mitschi är en häst som jag tror, bara vi tränar på kommer bli duktig. Jag har, som jag sagt tidigare, inte direkt sett något "speciellt", men å andra sidan så har jag ju inte haft så många hästar att kunna jämföra med. Han är en sån mysig häst, och jag älskar honom precis lika mycket som Jocke. Oftast är det han jag pussar på kvällarna då Jocke är en sån surpuppa då han äter.
Tränar vi på & utvecklas ser jag honom som en fin hobbyhäst. Kanske döljer det sig något "speciellt" längre fram? Man ska aldrig döma någon utifrån en sak man har sett.
 
Jag kan tänka mig att många funderar över varför man vill hitta något bra i gamla travhästar. Varför jag håller på så mycket om " att Jocke är duktig hit och dit".  Jag har ALLTID trott på alla möjliga hästar. Jag har aldrig tänkt "jag kommer aldrig komma dit jag vill med travhästar". Jag tror på en talang från början. Den kan gömma sig i vilken ras som helst, inte bara halvblod eller frieser. Det är egentligen som att säga "en kort människa kan aldrig spela basket". Jag ser många halvblod som jag inte tycker är särskilt särskilt bra fast dem ridits länge. Nog för att man inte måste vara jättebra, men förstår ni? Man kan inte döma talangen på rasen. Det har inte med en ras att göra. 
Och som jag skrev högre upp så är det vissa som har en förvrängd syn på travhästar. Jag vill bara bevisa dom att de har så fel. Klart att en travhäst är avlad för traven, men jag tycker det är fel att säga "att med en travhäst kommer du ingen vart". Klart man kan! Finns många som rider 120cm på sina ridtravare och kanske till och med hoppar bättre. Om jag inte minns helt fel fick en ridtravare en andra placering i en dressyrklass här på Åland förra året emot massa "vanliga" raser. Nog för att det inte var supermånga till start, men några var det. Själv tycker jag hästen hade fina gångarter och såg mest lydig och fin ut. 
 En video som jag klippte ihop i helgen för att visa lite små filmklipp ifrån några ridpass med dom. Jag ser fram emot att göra det här så mycket bättre, men vi har lite innan vi kommer dit jag vill. 
 
Mina PLANER med hästarna
 
Jocke ska tränas för att kunna hoppa lättare klasser i framtiden. Någon stor, lång framtid finns ju inte, men inom de närmsta åren. Det vi behöver träna på är gångarterna. Hans galopp är inte bra, men han tycker bäst om den, medan traven sämst och man ska hitta en fin "ridtrav" då den inte alls är bra taktmässigt. Jag ser framemot att förbättra allt. Utvecklas, är nog det ordet som passar bäst och som jag ser framemot. 
Det ska bli kul att se vart vi kommer!
 
Mitschi ska också tränas med fokus på att bli bättre. Jag vill se hur långt vi kan nå. Träna på, kanske ta det snäppet lugnare eftersom Mitschi är en väldigt känslig häst som behöver tid. Det får vi dock allt se när vi börjar träna! Mycket fokus på dressyr här. Planerar inte direkt att tävla med honom, utan mera rida på och se. Gärna kunna rida lättare dressyrprogram och om han känns okej inför att tävla- visst! Mitschi stressar lätt upp sig, och jag tror att båda två egentligen skulle bli pigga av att fara till travbanan eftersom dom där skulle tro att det är trav som gäller. Jocke känns nog kanske mer okej inför tävling, men det får vi allt se. 
Mitschi kan ännu inte galoppera, så där sitter egentligen vårt stora projekt. 
 
Jag hoppas snart kunna ta mig bort och träna, både själv och inför en tränare. Så passligt med två stora hästgårdar byggda för att satsa här på Åland. Inte heller superlångt ifrån oss. 
 
 
 
 

Tidigare inlägg