minda

Jobb!
Hej hej! 
Sitter här i mitt rum med musik i lurarna och tänkte faktiskt skriva ett inlägg här eftersom det var såå längesen och det kändes som "dagboken" behövde en uppdatering om allt- för lite har hänt sen sist😄

Sist jag skrev här hade jag tagit ett uppehåll från skolan till den 28 november. Och här kan jag ju skriva hur det blev efter uppehållet...

Efter uppehållet tog det kanske någon dag till en vecka innan jag skrev en ansökan till ett flertalet jobb. Det handlade endast om assistent- jobb eftersom det var vad som fanns på "marknaden" och jag hade ju ändå lite kunskap inom området. 
Jag fick svar och fick komma på intervju till ett ställe. Nån dag senare blev jag uppringd. Jag missade som vanligt det första samtalet, som är så typiskt mig, så jag fick ett mejl där det stod att jag skulle ringa när jag hade passligt. 
Jag förstod att det eventuellt kunde vara något positivt då rektorn ringde och inte bara mejlade, så även om jag hoppades tog jag inget förgivet. 

För att inte riktigt gå in på detaljer så sökte jag ett jobb, men jag fick ett annat- på samma ställe då. 

Så idag är jag assistent på en skola, vilket är jätteroligt. 
Jobbet är såklart utmanande, det går nog inte att vara perfekt, även om jag så hade önskat😉 Men jag trivs och känner mig glad över att ha fått ett jobb bättre än vad jag hade kunnat förvänta mig. 
Jag är ju tacksam över att det blev såhär. Jag behövde och behöver tiden att bestämma en framtid. Framtiden är fortfarande oviss. Jag vet inte vad jag vill riktigt, och vad passar då bättre än att få ha nytta av det jag lärt mig i skolan under året som gått. Det är givande och otroligt lärorikt. 

Jag tog alltså ett uppehåll till ifrån skolan, till i januari, alltså en period till. Man har fem perioder i skolan på ett år. Kärnämnen- period och yrkesämnen fördelat på året och perioderna. Att missa en period betyder att jag måste gå om den på ett fjärde år om jag fortsätter. 

Jobbet var egentligen bara till jul, men jag har faktiskt fått det förlängt till sportlovet(februari)😁😁😁, så jag kommer behöva ta ett till uppehåll(om det går, annars så får jag ta till i höst). 

I övrigt så tränar jag hästarna tillsammans med en tjej som heter Sofie. Den här veckan har det blivit tre gånger motion, hoppas på två gånger till innan veckans slut. Kondition och styrka ska sättas och så även på mig. Jag försöker simma en gång i veckan ungefär. 
Hästarna är jätteduktiga och har aldrig varit så "fina" som nu. Mycket mer avslappnade i ridningen, speciellt Jocke har kommit på att det nog är bekvämare att ridas i lägre form. Alltså ingen svanhals.. Men styrkan finns inte där så det är obalanserat, men det är på rätt väg!
träna på står på schemat och jag hade gärna köpt en hästbil för att kunna fara till ridhus och träna😊
Jag hoppas att den här vintern håller sig mild då jag vill kunna rida. Är det halt är jag rädd för omkull ridning, eller ännu värre- brutna ben.. så lite snö över jul skulle sitta fint, men om det ska vara längre behöver jag komma på ett sätt att kunna rida trots snö och is. Det går, men kommer bli komplicerat. Trots att jag hoppas på en lite mer snö- fri vinter förstår jag väl att det under en längre tid kommer vara minusgrader också.. så i slutändan behövs en plan ändå🤪 

Men det får räcka för idag! Hoppas även kunna hålla igång bloggen! Det säger jag ju varje gång, men hoppas gör jag ändå😉 Det är ju endast upp till mig själv.. 

Men ha det så bra! 

(null)

(null)

(null)

(null)



(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Saknar er.
Hallåå! 
Jag är sämst på det här! Jag som lovar mig själv gång efter gång att jag absolut inte får vara borta från bloggen länge, men så händer det igen och igen och igen. Jag tycker det är lite tråkigt sådär, jag lever livet, men bloggen står still och den lever definitivt inte livet ;) Nejmen, största anledningen till att jag har bloggat och "bloggar" är för att jag vill gå tillbaka och läsa senare i livet. Jag bloggar ju inte direkt för pengarna eller berömdhetens skull ;) Här är det inte många som läser, men jag är tacksam för de få som gör det. Det är schyst, I like! Och när jag inte bloggar om mitt liv på månader blir det ju luckor. 
 
Men nu så hade jag lite motivation till bloggen. Satt mig ner vid datorn efter att ha vistas ute i den stekheta solen och behöver lite paus ifrån den. Solen är het idag! Igår och iförrgår har det varit rätt så kyliga dagar som jag faktiskt också vill ha, ibland, då man behöver andas lite ifrån solens varma strålar ;) Hästarna tror jag inte alltid är så förtjusta i den här värmen. 
 
På tal om hästar är vi i tankarna om att låta hästarna få fara ut på bete eventuellt imorgonkväll. Ikväll måste hästarnas hovar verkas och sedan är dom fit for fight för bete. Det är inte ett fett bete, men det är ett bra bete med skog och åkermark. Det hördes lite som att de ska till ett nytt bete, men det blir samma som förra året. I år så har vi valt att inte ha hästarna på det betet någon kilometer bort (som vi haft i två år) då vi sätter ut dom tidigare till "vårt" bete för att gräset inte ska växa för högt och innan brännässlorna växer sig gigantiska. Vi tycker dom kan få fara ut lite tidigare och tar gräset slut tidigare än vanligt får vi antingen stödfodra med hö eller bara ta hem dom. Så enkelt är det. Däremot art hästarna lite för smala ifjol, så vi får ha lite uppsikt och se om gräset inte ger tillräckligt. Nu lär det vara tillräckligt dock :) 
 
Annars så har jag börjat övningsköra med bil och med bilskola. Jättespännande och roligt att få börja köra. Jag har ju kört lite hemma innan, men det har varit lite läskigt med växlarna. Jag tror jag börjar få lite koll på det och "att köra bil", men det är lite kvar ännu innan tryggheten finns bakom ratten! Jag har kört tre gånger och kör fjärde på tisdag. Förhoppningsvis får jag körtkort den 13 augusti på en måndag då jag fyller den 11 augusti, vilket är en lördag.  
 
Skolan är snart slut. Tänk er att jag gått ett år i skola!? Jag som tog ett sabbatsår, började SOS på yrkesskolan och kände ständigt att "jag kommer aldrig orka". Nu är ett år snart gjort och jag klarade det! Jag måste få berömma mig själv. Jag behöver ta ett steg i taget, inte två, då kraschar jag. Därför är det också viktigt att jag berömmer mig själv. Jag har aldrig känt mig trygg i att njuta av att jag faktiskt utbildar mig. Kan ni förstå min tanke? Den kanske hörs lite konstig, men jag tror faktiskt det är viktigt att vara glad över saker man gör. Jag är glad över att jag tog mig tillbaka till skolan, började gymnasiet efter ett år hemma. Många hamnar där, hemma, och jag är glad över att jag faktiskt tog mig någonstans. Kunde varit ett jobb också! Nu får vi se efter sommaren hur det känns.
Jag har under nästan hela året känt mig lite inne på att gå distans istället. Jag gillar ju inte det här "sociala", vilket hörs som jag är världens tråkigaste och insociala människa, men det är väl till en viss del sant. Jag är inte social, utan försöker bara finna mig i. Jag menar inte att jag avskyr människor, utan jag är en person som blir trött av känslor & intryck när jag är i ett socialt sammanhang. 
 
 
När vi är inne lite på trötthet, så har jag under någon vecka nu funderat på min trötthet. Jag är så extremt trött heal tiden. Jag sover flera timmar efter skolan, och det känns inte normalt.
Jag var till läkaren på Studerande hälsan i veckan och pratade om diabetes. Hemma trodde jag först att jag kunde ha underproduktion i sköldkörteln eftersom symtomen är lika dom som jag har, men så hamnade jag in på diabetes och började läsa om det och insåg att det var ungefär samma symtom där.
Så jag var till läkaren och tog upp det. Skolvårdaren tog ett sockervärde och jag hade lite högt. Nu ska jag gå till labbet och ta blodprov igen och det är något jag har sånt obehag för! Jag ryser i hela kroppen av att tänka på hur nålen tränger in i blodkärlet.... Fy! Jag tog blodprov november/december förra året och själva nålsticket kändes ingenting, men efteråt.. AJ. Armen var helt orörlig, enligt mig, och jag grät. Så himla töntligt låter det, men det är en sorts fobi för mig. Jag ska nu utsätta mig igen för det hela eftersom jag vill veta ifall jag kan ha diabetes. Jag är trött på att vara trött och jag är även trött på alla de andra symtom som jag har.
Efter blodprovet ska jag till läkaren igen och se ifall det är något fel. Jag hoppas nästan på en sjukdom eftersom jag vill veta varför jag har alla dom här symtomen, men jag skulle såklart vara glad om jag inte hade någon också. Diabetes är en mardröm för mig, men så är det. Livet, brukar man säga. 
 
Så, jag tror faktiskt inte jag har något mer att säga nu. Tycker jag fick med det viktiga, men det finns såklart mera att skriva om. Finns så mycket att egentligen skriva om. Allt möjligt mellan himmel och jord, men jag kommer inte orka det, haha. Det får bli lite såhär och det räcker ju, det är ju ganska långt ;) I vanliga fall kanske ingen skulle orka läsa det här, men eftersom jag uppdaterar så sällan kan man läsa lite i taget lite nu och då ;)
 
💕
 
Livet rullar på och vi har ju fått sommarvärme. Våren är kommen, men det känns som att sommaren också är kommen. Jag hoppas på en varm sommar hela sommaren ut. Maj, juni, juli, augusti. Helst får det vara lite varmare i september också. 
 
Gräset har växt mycket de senaste veckorna. Björklöven har slagit ut och det är så vackert ute. Man blir glad av solen, gräset och värmen.. Allt som hör sommaren till. Jag ÄLSKAR det. Jag mår bättre nu också, under de soligare dagarna. Trevligt! 
 
Idag är det lördag och jag har som vanligt på helgerna, varit till mormor och morfar, och fixat hästarna där. Eller såhär: jag släppte ut hästarna, sen tyckte jag att små hästarna skulle få komma ut och äta lite gräs runt gården så jag började stängsla. Dom andra tog stallsysslorna sen istället och jag stängslade, länge, kändes det som.
 
Det är i de här tiderna man saknar Boisen, Donna och Lillis lite extra mycket.
När jag gick in i hästarnas hage för att hämta några plaststolpar tänkte jag tillbaks på när jag och Lillis tränade i hagen. Det kändes som att Lillis var där i hagen, bakom ett träd någonstans, men så inser man att han inte finns längre. Fast man visste om det, kändes det som en klump i halsen. Det är inte så längesen, han dog ju i höstas, men jag tror jag hade förträngt hur han mådde de sista dagarna. Han mådde ju inte bra, och då känns det bättre att veta att han slipper ha det så. I tanken mådde han bra och var sig själv, men det var han ju inte innan han dog. 
Boisen och Donna saknar man också. Man kan minnas när dom stod i hagen och betade, när man klappade om dom och speciella stunder, såsom när de fick komma ut på bete. Men jag tränade aldrig med dom, så det är på ett lite annat sätt än med Lillis.
Jag saknar dom alla tre. Jag skulle vilja krama om dom en gång, få klappa dom och känna deras päls.
Om jag bara fick göra det.  
 
Att tänka på dom gör ont. Den där klumpen sitter i halsen och tårarna vill fram, men jag vet att alla tre fick leva ett väldigt bra liv in i det sista, och det är det bästa. 
 
 
 
Lill-plutten<3 Notera stängslet i bakgrunden, den här herren var precis som Jocke, en rymmare. 

Lilla Donnisen<3 
 
 
Den här bilden är så fin på Ulla, Julla och Boisen<3 Freja syns tyvärr inte, vilket är synd för då hade bilden varit komplett. 
 
💗Miss you Boisen, Donna & Lillis💗
 
26.4
Hej!
Jag måste bara slänga in ett hej och berätta lite om varför jag varit borta så länge. Jag har inte glömt bloggen eller tänkt sluta, utan min motivation till den har legat nere på botten. Vissa saker i livet mår man mer dåligt över och då orkar åtminstone inte jag tänka på att blogga. Livet händer, och jag har bara inte orkat, helt enkelt. 
Så! Jag tycker det är tråkigt min egen del, jag vill uppdatera och ge mig själv som en dagbok som går att gå tillbaka och blicka tillbaka i tiden i framtiden. Jag tror inte annars att det är någon som direkt är så brydd om att jag inte bloggar, men det är såklart roligt att ni läser! Vad jag menar med det är inte att på något sätt säga något fel, utan det är ganska uppenbart att mitt liv inte är så värst intressant. 

Jag hoppas orka kika in här snart och säga hej och skriva ett längre inlägg, och kika igenom bloggen och göra det som jag inte orkat göra här. 
Det blir såhär. Skolan tar energin och jag är helt slut efteråt. Trots att skoldagarna oftast är korta, så är det ändå energi krävande. 

Hörs snart!❤️

(null)

(null)

(null)