minda

Tankar & beslut
 
Det är så tufft just nu psykiskt. Det är så mycket som snurrar runt i huvudet och jag vet knappt vad och hur jag ska tänka om min framtid. Jag har noll koll på vad jag vill göra. Ärligt talat känns ett "vanligt" jobb som så långt borta. Jag vill göra något annorlunda, något som inte är att sitta på ett kontor och jobba från sju till fyra varje dag. Det känns så tråkigt för mig. Jag vet dock inte vad som passar mig och det gör mig mer förvirrad och snurrig. 
 
Jag började på SOS och jag gillar utbildningen. Jag är inte intresserad av att gå på t.ex. lyceumet, utan jag är glad över att ha kommit in på den utbildning jag valde som har en bred grund att stå på. Men jag har känt att jag inte är så säker på om det är just barn jag vill jobba med som utbildningen riktar in sig på. Idag och igår hade vår klass rastaktiviteter med lågstadiebarn. Jag var inte alls motiverad till det här och pratade med läraren om att jag inte kommer att klara av det här och att jag då skulle ta en mindre roll i den här uppgiften. Dagarna kom och vi hade dessa rastaktiviteter med barnen. Allt gick över förväntan! Jag trodde att mina "känslor" skulle ta över och att jag inte skulle göra något, men istället imponerade jag på mig själv och fick en jättebra känsla i den här situationen. Det gör mig så kluven i mina tankar och med tanke på vad jag tänkte göra den sista tiden. Jag tänkte helt enkelt satsa på annat, börja jobba istället och eventuellt studera på distans. Men eftersom det kändes så bra med de här aktiviteterna är jag så osäker nu.
 
Jag skulle vilja satsa lite mera på hästarna nu i vår. Börja träna och tävla, den drömmen som har funnits länge i mina tankar, men som aldrig blir av. Hästarna blir äldre, jag blir äldre, och jag ser att Jocke har kapacitet för de lättare klasserna i hoppning. Det vore kul att fara och tävla en gång, känna på det och se- är det vad jag vill och hur Jocke hoppar på bortaplan. 
Jag vill göra bra reklam för ridtravare, de hästarna som "duger till skogsmullar" och som det ses ner på. (Snacka om rasism i hästvärlden.) Jag vill bevisa att rasen inte har med kapaciten att göra, utan med träningen och personligheten. Klart en ras som avlas för hoppning har bättre förutsättningar, men det mesta bedöms på talangen, hur hästen hoppar och hur den är.
Jag kan också ha fel. Jocke kanske hoppar bra hemma, men kommer aldrig klara det på bortaplan. Det vet jag ju förstås inte förrän jag har provat.
 
Jag hade tänkt ta ett studieuppehåll nu i vår med tanken på att komma tillbaka till hösten och fortsätta i samma klass, men så häromdagen när jag pratade med studiehandledaren sade hon att det var i princip omöjligt att göra så och hela min plan förstördes. Det var lite som räddning i mitt liv att göra så. Att ta ett beslut att hoppa av utbildningen är svårt, men att ta ett beslut om ett uppehåll är lättare och särskilt lättare blir det med tanken på att jag får fortsätta i samma klass där jag är van. Men så gick det tydligen inte att göra. Så nu är jag förvirrad och kluven till mina planer. Hur och vad ska jag göra? 
 
Det är så svårt med beslut. Det kanske är jag som är känslig, men det tar enormt på psyket och det är också vad skolan gör. Jag orkar inte göra någonting efter skolan, jag är helt slut i huvudet. Ska jag sätta igång hästarna och träna hårt nu fram till alla tävlingar blir det tufft med skolan också, men det är just nu vad det lutar mot att jag kommer göra. Den femte och sista perioden för det här året börjar den 9 april, dagarna ser okej ut. Jag skulle aldrig orka träna hästarna efter skolan om dagarna var åtta till fyra, men som det ser ut nu är dagarna okej och det vill säga många dagar åtta till två, eller tio till två och så förstås några annorlunda också. Att gå sex timmar i skola fungerar, men att gå åtta är för mycket för hjärnan för mig. Då slår jag av och fungerar bara till att sova, haha. 
 
Nej, jag måsta bara få skriva av mig. Jag hoppas jag kan slänga in ett hej senare i veckan. Snart är det påsklov och det uppskattas mycket. Hoppas ni har det bra!
 
Hejdå.